maj 2023

24 maj 2023

Fågelperspektiv, kollstrategi med fylld tacosquash

Så är då våren på väg igen. Fåglarna är på väg tillbaka och vänder sina plogar med den lilla spetsen främst mot oss och lovar likt tecknen ”större än” ”mindre än” i min barndoms mattebok en ny livscykel. Den kan innehålla olika saker som problem, möjligheter, perspektiv, utmaningar, nytt liv eller inte. Vare sig vi vill det eller inte kommer livscykeln obändigt rulla framåt. Oavsett om vi vill det eller inte kommer död som övergår i liv som övergår i död som övergår…..ständigt påverka oss.
Jag minns berättelsen om en man som i sin egenkärlek och rädsla, en förfärlig kombination förresten, stängde in sig i ett ointagligt rum. Där hade han ordnat för sig med allt han ville ha och stängt ute allt och alla. Där kunde han nu trygg och säker känna sig tillfreds med sitt liv och ha full kontroll över tillvaron. En natt vaknade han och upptäckte att han alls inte var ensam i sitt ointagliga rum. Han blev förskräckt över vad han såg och frågade efter gestaltens namn allt medan han backade in i ett hörn. ”Livet är mitt namn” svarade gestalten och pekade vidare in i rummet sägandes: ”jag har även med mig min broder döden” Mannen såg till sin förvåning att det var två gestalter inne i hans ointagliga fort, hans kontrollerade salar, hans förseglade rum. Han var inte ensam och han upptäckte en djup hemlighet om sig själv att han alls inte kunde förbli ensam då han var skapad som en del i en mycket större helhet……..

När fåglarna kommer med sina plogar tänker jag att de sett sig omkring. De för med sig perspektiv och lär mig att leva med förändringen som tillstånd. Det finns saker och ting som jag aldrig kan påverka. Bara acceptera och leva med fullt ut. Sinnesrobönen har därvidlag hjälpt mig många gånger och påmint mig om var jag kan och bör lägga min livskraft.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Särkilt gäller det hos människor som är inträngda i ett hörn. Där är det bara en ny tanke som kan rädda dem. Det nyttar föga att hålla upp handen mot de stora vågor som gång efter annan sköljer över vår livskontinent. Lika lite som det nyttar att försöka kontrollera livet in i minsta detalj. Du kan inte kontrollera allting. Det är en förödande livsstrategi. Det är bättre att köpa en surfbräda och lära sig att surfa än att hålla upp handen mot de jättevågor som gång efter annan sköljer över dina livsstränder. Bättre är då att leva med en ”kollstrategi” som bygger på avslappning och inandning än på kontrollstrategi utan andning. Kontrollstrategi bygger på så många falska och lögnaktiga idéer där den värsta av dem är den att vi skulle äga våra egna liv. Den är falsk från början till slut! Inser vi detta så inser vi att vi inte kan kontrollera det vi inte äger.

Därför är det så viktigt med livskonst som bygger på ”kollstrategin” och ett gott förvaltarskap av det vi fått alldeles gratis. Det är ingalunda sanning att vi med lätthet kan födas till denna jord och med säkerhet komma till den. Men är vi väl här kan vi konstatera att alla är vi jämställda i det att vi alla är gisslan på denna planet. Ingen slipper härifrån levande. Vi har vår stund och den skall vi ta vara på och förvalta på bästa sätt. Förvaltarskap är nog en av mänsklighetens grundläggande uppgifter. Problemen för oss uppstår när vi missförstår detta uppdrag.

Det är skillnad på att förvalta livet och att förvalta det förvaltade.

När vi förvaltar det förvaltade uppstår makt och likriktning, förtryckarinstiutioner, skövling, hat, avund, missunsamhet, girighet. Ja allt det som perverterar, river ner och förstör. Vi blir likt mannen som låser sig inne i sitt fortifierade rum och TROR att han har all makt själv och kan styra över allting fast han i själva verket är inträng i ett hörn.

Om vi däremot förvaltar livet ser vi andra resultat, andra frukter och möjligheter. Våra behov kommer att ändras, makt förskjutas och livsglädjen ger genklang som de befriande läten som hörs ur fågelsträckens flykt. Hör upp, hör upp livet är på väg. Kraften glädjen, värmen, solen öppna din famn människa och ta emot den den är din alldeles gratis. Vem kan lägga till en enda centimeter till sin livslängd med alla sina bekymmer? Ingen! Vem kan ta emot livets gåva och förvalta den? Alla!

Förvaltar vi det förvaltade håller vi oss med avguderi och riskerar missa målet med våra liv. Vi dyrkar det skapade istället för skaparen eller livet eller kraften eller vad du vill kalla detta förunderliga som är liv……som oupphörligt förnyas….om vi låter det ske

Glad vår önskar en vintertrött men levnadssugen Ulf.

Varför inte fylla en squash med tacosmak till fredagens kvällsmat istället för den vanliga varianten?
Ungarna kommer att älska detta och du får lite omväxling till livs.

Fräs köttfärs i pannan. Krydda med spiskummin, chilipulver, svartpeppar och lite cayennepeppar. Ta lite åt gången så att färsen inte börjar koka.

Dela squashen och gröp ur dem. Hacka ”gröpet” och fräs ihop med köttfärsen. Du kan givetvis hacka ner en gullök om du så önskar.

Fyll grönsakerna med köttfärsen, jag har här även delat på paprika. Du kan ta vilken färg du önskar.

Riv över ost. Ta valfri. Blanda gärna olika sorter som du gillar. Varför inte mögelost typ Gorgonzola?

Gratinera i ugnen ca 200 grader tills du fått den gyllengula yta du önskar.

Servera med vilka tillbehör du vill. Allt som du brukar ha till tacos fungerar utmärkt. Vill du ha en variant utan kött kan du utesluta färsen och använda en blandning av morötter, majs, lök, vitlök och ”gröpet” som fyllning.

Smaklig måltid i solens sken önskar eder Ulf

17 maj 2023

Dansen kring guldkalven med kalvdans på mormors vis

admin Okategoriserade 0

Så sjönk hon då för hundra år sedan. Titanic som skulle komma att fascinera en hel eftervärld. Sorg, romantik, inspiration för musik, böcker, film, lyrik, mode, predikningar och konst. Listan på vad denna katastrof fört med sig kan säkert göras mycket mycket lång. Om man funderar kring varför den blir så lång kan man finna lika många anledningar till detta. Jag skulle vilja ta er med på en resa och besöka ett par av dem. Välkomna ombord. Nu kastar vi loss på vår lyxkryssning för det har vi väl råd med eller?

En anledning till att förlisningen av den stora båten stannat kvar i vårt medvetande är att många relationer gick till botten denna kväll. Ja en hel värld av relationer sjönk och försvann i djupet. Alla dessa människor upphörde som genom ett trollslag att finnas till i denna världen. Detta påverkade familjer och släkter i generationer att det räckte till och blev över för hundra år framåt. Vi märkte av detta tydligt i vårt land när Estonia sjönk med alla sina relationer ombord och katastrofen var ett faktum. Man kunde nästan inte möta en människa som inte kände någon som åtminstone kände någon som omkommit i Estonias förlisning. Ett nationellt trauma utspelade sig med långtgående konsekvenser. Politiskt ledarskap prövades till det yttersta och misslyckades alldeles speciellt när frågan hettade till kring döden och dess konsekvenser helt enkelt för att kompetensen inte fanns där. Svenska Kyrkan blev full med folk och hon slöt sina vänliga armar runt folket till tröst och läkedom.

Jag minns detta tydligt. Jag var präst på landet när detta hände. Där fanns en väldigt aktiv frikyrka i byn dit folket gick i hög grad särskilt barnfamiljer och ungdomar. Den gamla medeltida kyrkan fanns givetvis där även den med sin självklara verksamhet men med en betydligt högre medelålder på både verksamhet och församling. Vi hade ett relativt gott ekumeniskt klimat, dvs att vi samarbetade då och då, men utan något djupare engagemang kan man väl säga. Det såg väl ut som det gör på de flesta håll skulle jag gissa.

Så var katastrofen ett faktum och Estonia gick till botten den olycksaliga ovädersnatten och i efterdyningarna av detta kom alla till den gamla kyrkan mitt i byn, även pastorn. Han hängde sin nyckel på spiken på bönhuset och var med mig i minnesgudstjänsten i den gamla kyrkan. Varför blev det så? Varför kom plötsligen alla i byn till samma kyrka och till samma gudstjänst, fast en del frikyrkofolk aldrig tidigare i princip satt sin fot där, varför kom de alla vid detta tillfälle? Svaret är att där fanns sammanhanget. Runt kyrkan vilade allas förfäder och förmödrar begravda sedan tusen år. När stormen ryter och katastrofen är över en, marken gungar och oron tränger sig på, vill vi människor gärna söka fast mark i våra sammanhang. Trygghet och gränslös gemenskap i våra förfäders och förmödras spår genom att närma oss våra släktingar och hädangångna familjemedlemmar vid deras gravplatser.

Att det politiska etablissemanget inte kunde hantera denna kris var snart ett faktum. Politiker lovade hit och dit och snart verkade det som om folket lovats att de omkomna skulle hämtas upp ur havets djup, helst levande! Istället för att med fast och tydlig hand göra som människor gjort tusentals och åter tusentals gånger förr genom århundraden, ansett havet som en gravplats, velades det fram och åter. Det medförde att sorgeprocesser inte kom igång och människor kastades mellan hopp och förtvivlan beroende på vad halvt panikslagna politiska ledare kläckte ur sig från dag till dag. Så höll det på i en allt för lång tid och rev i det nationella såret och hindrade det från läkning med ledsamma konsekvenser som följd med infekterade sår som ännu i dag inte läkts hos människor och familjer.

I bland får jag frågan ”vad gör egentligen Svenska Kyrkan för nytta?” Då kan jag svara; ”minns du Estoniakatastrofen?” Sedan kan ett spännande samtal följa kring var kompetensen finns kring att ta hand om de döda. På Sveriges departement? Knappast det finns ett helt skrå som hanterat dessa frågor i årtusenden och är bra på det. Döden lär aldrig försvinna från den mänskliga gemenskapen så det kommer alltid att behövas någon som tar ansvar för dess konsekvenser och sammanhang med språk och rit.

Var var då Gud denna natt när båtarna sjönk? Var var himlen när båtarna gick under? Varianter på dessa frågor har jag fått av anhöriga och människor under mina år som själasörjare. Jag kan inte svara för Gud men jag skulle tro att Gud var där och att himlen var vidöppen. När ingen annan kunde komma till undsättning var de där, änglarna, springandes upp och ner till och från himmelens portar för att undsätta de förlista. Det finns mycket som vi inte kan veta men en sak kan vi veta: Gud bygger inte båtar! Vi bygger båtar!

Kan tyckas cyniskt men det är icke desto mindre sant. Vi människor har all frihet och allt ansvar. Hur vi sedan har förvaltat detta ankommer i mycket hög grad på oss! Vill vi dela upp tillvaron som vi gör i fattiga och rika, maktfullkomliga och maktlösa, goda och onda, 1 klass, 2 klass eller 3 klassens människor så lär vi få ta ansvar för detta på ett eller annat sätt.

En annan anledning till varför båtarna finns kvar i våra funderingar kan vara att de symboliserar vårt samhälle. På Titanic fanns just tre klasser för människor och längst ner kolskyfflarna som ju var de som gav kraften åt allt men hade antagligen de värsta förhållandena. Skeppet var organiserat på ett sätt som var brukligt i den tidens samhälle och klasskillnaden mellan människor var legio. Givetvis fanns där ingen tanke på hos herren eller damen i 1:a klass på den som reste i 3:e klass. Verkligen inte heller på kolskyfflaren som såg till att driva skeppet framåt och gav ljus och värme åt den champagnesippande och chokladätande högre ståndet i 1:a klass.

Estonia hade sin reflektion av sitt samtida samhälle. Kommersiellt uppdelat i de som kunde eller ville betala mer eller mindre för upplevelsen att åka på sin resa. Människor åt och drack, dansade, shoppade, festade, spelade, älskade, drömde, tog hand om barn, umgicks, tröstade, skrattade ja allt det där som ett helt samhälle gör och plötsligen rister hela den flytande världen till och natten är över dem.

Jag tänker ofta på denna bild över vårt eget samhälle. Någonstans så får man väl lov att inse att rätt var det är så skälver det till och botten går ur skrovet och vår kommersiella dans kring guldkalven med omåttlig girighet, rovdrift och exploatering kommer att ha ett slut. Alla resor har en början och ett slut och det västerländska sättet att forma världen den resan har även den ett slut. Vi kan inte längre berömma oss för att vi i Sverige skulle vara särskilt speciella i något sammanhang längre. Öppna ögonen, öronen, se och hör!

Vi har 10 000 papperslösa arbetare i vårt land utan rättigheter eller framtidsutsikter. En kristen kopt som flytt från Egyptens sa ”jag trodde att jag flytt från helvetet men har upptäckt att jag hamnade i ett ännu värre här i Sverige” Här kan vi tala om att återigen skapat en 3:e klass eller snarare en kolskyfflarklass som ser till att vi kan sippa på champagnen och knapra på vår mörka choklad och handla så billigt som möjligt. Vi tror att länderna som avverkar regnskogen är hänsynslösa i sin rovdrift på urskogen och samlar in pengar för att stoppa detta medan vi inte tänker på att vi avverkar vår egen urskog i en ännu större omfattning. Vi spyr ut koldioxid i ökande grad och begär att kvinnor och barn i andra länder skall arbeta för minimilöner, i bästa fall, för att vi skall kunna konsumera billigt. På en rad av områden, och den listan kan även den göras lång, kommer vi ur kurs och går mot ……

vart detta kommer att leda vet vi från historien, från den andliga vishetslitteraturen från mänsklighetens berättelse om vi nu är intresserade av att lära oss något av den…

Jag noterar att Kyrkan mitt i allt detta är på väg att återigen finna sin röst och vara just röst åt de utsatta, svaga och röstlösa. En kraft som bekämpar rovdrift och girighet. Ett sammanhang för den lilla människan till upprättelse och flytkraft på ett många gånger vilt hav. Kanske börjar hon bli den stora ark som vi så väl behöver för att färdas över oceanerna. Vi har här på kyrkskeppet möjlighet att vi lägga om kursen, ta ut en ny och vända om!

Efter denna fundering kring dansen i våra små världar kan mormors kalvdans skapa sammanhang och minnen. I alla fall hos mig. Hon känns liksom närvarande i själva doften och så älskade hon ju att dansa….

Skilj en äggula från vitan. Ta två om du gör en stor panna. Ta en pensel och pensla ut äggulan över formens botten.

Blanda lika delar råmjölk och vanlig röd mjölk. Några nypor nypor kokossocker, kanel, kardemumma och vispa ihop detta.

Strö kokossocker eller farinsocker, kardemumma och kanel över den utpenslade gulan.

Töm försiktigt över råmjölks blandningen i ugnsformen. Tänk på att kalvdansen reser sig så att du har marginal på kanterna.

Grädda på 150 grader ca 90 minuter. Skak lite på formen så att du ser att ”dansen” har stannat något så när.

Ta ut och låt svalna.

Du kan servera den kall eller varm med grädde och bär, sylt eller glass efter dina önskemål och preferens.

Smaklig måltid önskar eder UFFE.Ulf Engström

10 maj 2023

Mandela, sammanhållandet och Indisk Curry i Afrika

admin Okategoriserade 0

Inledning:
Gästbloggare Kristina och Anders Göranzon
Nelson Rolihlahla Mandela erbjöds frihet redan innan 1990. Men han valde att stanna i fångenskap. I sina memoarer: ”Den långa vägen till frihet” beskriver han sitt samtal med dåvarande premiärministern i december 1989:

Om regeringen inte hävde förbudet mot ANC så snart jag var ute ur fängelset så skulle det innebära att jag arbetade för en illegal organisation. ”Och då”, sade jag,” blir ni helt enkelt tvungen att arrestera mig igen när jag gått ut genom grindarna.”
Mandela valde att stanna i fångenskap i stället för att bli frisläppt. Samhället var viktigare än hans egen kortsiktiga bekvämlighet. Han visste att det inte finns någon quick fix när det gäller rättvisa i samhället. Det är en livsstil. Inte många av oss behöver betala det pris, som han fick betala med 27 år i fångenskap. Men i våra olika livssituationer och i vårt samhälle kan Mandela inte desto mindre fungera som en förebild.

1) Två slags ledarskap i Sydafrika och i övriga världen
Det sorgliga med många av de ledare som tagit över efter Mandela är att de verkar drivas av en annan grundprincip. Det finns ett begrepp i Sydafrika som kallas ”entitlement”. Ordet betyder egentligen rättighet men används i betydelsen att vissa makthavare ser sig berättigade till vissa fördelar. Det kan även gälla frihetskämpar, som exempelvis Jacob Zuma, som också satt inspärrad på Robben Island. Det blir lätt att misstänka att dessa frihetskämpar inte i första hand kämpat för sitt folks frihet utan för att öka sin egen makt.
Ofta ser vi på afrikanska ledare på detta sätt. Men hur är det med västerländska ledare? Med handen på hjärtat tvingas vi erkänna att det förekommer överallt. Visst finns det ledare som i första hand drivs av en idé – och inte främst av att stärka sin egen maktbas. Men så finns det andra ledare, som använder idén som ett medel att nå det egentliga målet: makt för egen vinning! Vi känner detta ledarskap från andra delar av världen men även i vår egen del av världen. Det kan gälla inom politiken, i näringslivet såväl som bland fackpampar. Eller i kyrkans korridorer.
Den ledare, som sätter gruppen före sin egen framgång och välbefinnande, får jobba hårdare. För oss är naturligtvis Jesus Kristus det främsta exemplet på detta ledarskap. Om tanken att sammanhållandet i samhället är viktigt, så finns det inga genvägar.

2) Internationell sammanhållning, bistånd och tron på en bättre värld
Särkilt kämpigt blir det när vi ser samhället som något större än den egna nationalstaten eller något större än EU. Om vi orkar tänka på världssamfundet som ett samhälle. Som måste hållas samman. Då blir det viktigt att kämpa för rättvis handel och inte bara beroendeframkallande bistånd. Ali Mufuruki (affärsman i Tanzania) intervjuades av Rapport tidigare i år och han är starkt kritisk till det svenska biståndet. http://svtplay.se/v/2740991/jag_har_lange_motsatt_mig_bistand_i_alla_former
Bistånd och katastrofhjälp kan ibland fylla en viktig funktion. Det finns dock anledning att fundera över hur vårt givande förhåller sig till vårt dåliga samvete. Det är skillnad på att döva sitt dåliga samvete och att ha samvetet som en positiv drivkraft. Man kan läsa kloka tankar om detta på Svenska kyrkans agera-blogg. http://blogg.svenskakyrkan.se/agera/2011/12/07/daligt-samvete/Det är klart att det ofta är helt rätt att ge. Bara man vet varför.
Samtidigt är det viktigt att jobba långsiktigt. Människor i syd säger: ”We want trade, not aid!” Fair trade http://www.fairtrade.se/finns som ett möjligt alternativ. Även om det ibland är dyrare.
Så kan man även låna ut sina pengar till projekt i syd i stället för att stötta en västerländsk storbank. Det finns olika alternativ. Oikocredit http://www.oikocredit.org/se/varldens-basta-investering är ett.
My C4 http://www.myc4.com/är ett annat. Det är inte enkelt. Risken att göra fel finns helt klart men alternativet, att inte göra något alls, är sämre.

3) De arbetslösa – vår tids enda högre idé
Men om hela världen är ett samhälle, som vi behöver hålla ihop, så är vårt eget samhälle i lika stor utsträckning i behov av sammanhållning. Det är så lätt att spela ut olika grupper mot varandra. Det är också lätt att beskriva vissa grupper som mer i behov av hjälp än andra. I sin bok: ”På ett litet men vilar ett helt millennium: andliga tal & privatfilosofisk mottagning” beskriver Bengt Pohjanen de arbetslösa som ”vår tids enda högre idé”. De arbetslösa finns, för att hålla inflationen nere. Kan det vara så cyniskt inrättat, att det behövs en grupp, som fungerar som en slags buffert? Skulle det inte gå att tänka sig ett samhälle, där vi delar på arbetsuppgifterna så att fler fick del av den gemensamma kakan? Gruppen arbetslösa kan lätt bytas ut mot långtidssjukskrivna eller någon annan grupp som beskrivs som behövande och inte som en resurs.
Olika regeringar skyfflar runt de arbetslösa i olika åtgärder och risken att bli utförsäkrad finns oavsett vem som styr i Rosenbad. Varför? För att större delen av folket är mer intresserade av att hålla nere sin egen skatt än att bygga ett samhälle, där så många som möjligt får vara med.
Därför smyger sig också oron över alltför stor invandring in i allt fler sammanhang. Men kanske blir det paradoxalt nog så att ett främlingsfientligt Europa tvingas bli mer öppet för människor från andra delar av världen, för att det kommer att vara brist på arbetskraft i vissa sektorer. Frågan är då vilka jobb som dessa nykomna i Europa erbjuds. I dagens Sverige samlas papperslösa flyktingar på storstädernas bakgator i tidiga morgontimmar, för att erbjudas lågbetalda arbeten, som varken facken eller media vill kännas vid. De städar byggarbetsplatser och tar sig an arbetsuppgifter, som resten av oss inte vill ta i med tång. Anställningstrygghet och arbetsmiljö har ingen ens hört talas om. Att detta får förekomma görs möjligt av majoritetens ovilja mot det öppna samhället.

Avslutning:
Samhället är ingen enkel företeelse. Sammanhållandet har ett pris. Det går aldrig om vi inte vill göra avkall på vår egen privata bekvämlighet eller vinningslystnad. Är detta ett skäl att dra sig tillbaka in i sitt privata skal och ägna sig åt sig själv? Nej, då går vi också miste om samhällets och sammanhållandets alla positiva sidor.

Samhället när det är som bäst är som en mustig Curry. Curry, som kan beteckna en kryddblandning eller en asiatisk maträtt. Väljer vi att beskriva det som en kryddblandning fungerar det som en bra bild för ett samhälle: ett antal sinsemellan olika kryddor blandas. Deras respektive särart bildar en helhet, som skapar nya smaksensationer.

Vågar Du se samhället som en härlig, mustig mix av olika kryddstarka ingredienser, där Du är en? Vågar Du tänka, att Du får hålla tillbaka Dina egna, individuella behov en smula, för att mångfalden ska komma fram? I så fall kommer Du att bidra till en upplevelse utöver det vanliga. Ett samhälle, där helheten blir mer än summan av delarna. Där något nytt uppstår. Vi har varit med om detta. Därför kan vi kalla något så asiatisk och indisk som en curry för en Sydafrikansk maträtt.

Sydafrikansk curry

Ingredienser:
1 kg grytkött, skuret i bitar (lamm, nöt, fläsk eller kyckling. Man kan även ha fisk, men då tillsätts det senare i processen)
5 msk olja
1 skivad gul lök

2 kanelstänger
3 hela nejlikor
3 lagerblad
1-3 msk normalstark masala
1 tsk färsk, riven ingefära
1 tsk krossad vitlök
4 curry leaves
1 msk tomatpuré
½ msk salt
2,5 dl vatten
3-4 fast potatisar i bitar

Vi väljer ekologiskt närproducerat nötkött från trakten

Värm upp oljan i en gryta. Lägg i den skivade löken, kanelstängerna, nejlikorna och de hela lagerbladen. Tillsätt masalan. När löken är lätt brynt, tillsätts köttet, skuret i bitar. Blanda allt ordentligt, så att kryddorna tränger in i köttet. Bryn köttet ca: 5 minuter. Det ska vara relativt hög värme. Tillsätt ingefära, vitlök, curry leaves och tomatpuré. Låt allt puttra ihop under fortsatt hög värme ett par minuter.

Kocken sjunker in i de fantastiska dofterna och drömmer sig tillbaka till Sydafrika

Sänk värmen och tillsätt salt. Låt det långsamt sjuda tills den mesta vätskan försvunnit och anrättningen ”geggat ihop sig”. Ungefär 10 minuter. Tillsätt vatten och låt sjuda vidare i 15-20 minuter. När köttet nästan är färdigt tillsätts potatisbitarna och koka ytterligare tills köttet är klart. Vattnet ska då ha decimerats och potatisen blivit mosig.

Mot kvällen går tanken ut över vår nejd och kocken beundrar den vackra solnedgången och undrar vad vår Herre Egentligen tänker om sin skapelse????

3 maj 2023

200 män i det absolut godas tjänst samt teatermiddag med en underbar fond

admin Okategoriserade 0

På Uppsala Stadsteater pågår just nu något märkligt men absolut gott. I tider när så mycket är negativt och visionslöst bevisar en stor grupp män att det fortfarande går att skapa, bygga upp och ge människor skratt, värme, gemenskap och oförställd glädje.

I allt för många fall präglas vårt samhälle av girighet och kidnappad humanism där människovärdet blivit en handelsvara och livet många gånger förvandlats från identitet till en känslolös plats i cyberrymden. Livet handlar inte längre om att göra något för andra med andra utan om att vara någon!

Hur arvet efter de senaste årens utveckling med individualism och egenvinning med jaget i centrum kommer att se ut vet nog ingen idag men en sak är mer säker än någonsin: att vi behöver varandra mer än vad vi tror. Längtan efter värme och gemenskap i en allt kyligare värld, där relationerna sker ”indirekt” och fryser ihop, med mängder av missförstånd och konflikter sprungna ur Facebook, twitter och andra digitala mediers flöden är större än någonsin.

Bilden ur C.S Lewis Narnia kommer för mig i bland då jag funderar över denna utveckling. Den vita häxan fryser hjärtan och relationer till is. Bara de som lägger sin egen personlighet åt sidan och går med i den politiskt förhärskande korrektheten och rättar in sig i ledet av tyckandets tyranni får tillfälle att leva vidare i sina förkrympta liv. Illusionen av av det egna jaget som centrum fullbordas när det i själva verket är andra krafter, kommersialism, trender och politisk korrekthet som föser oss människor framför sig som barkbåtar på vattnet utan roder än hit än dit. Livet som ”Iphonezombie” med telefonens ständiga bleka sken i ansiktet ger en liten illustration om den snö och kyla som reflekteras i människors ögon och som får den vita häxan att le i bakgrunden. Personliga möten ersätts med flimret från en skärm och andlighet och djup ersätts med ytlighet och hastighet. En liten historia ur livet kan kanske illustrera.

Häromsistens när jag åkte tåg såg jag en ung mamma med sitt lilla barn. Hon satt med telefonskärmen stadigt placerad framför ansiktet. Den lilla flickan på några och ett par år försökte prata med sin henne men utan resultat. Modern var inte där utan någon annanstans i cyberrymden försjunket knappande på telefonen. Flickan hoppade ner från sätet och började springa runt i tågvagnen för att få uppmärksamhet. När hon inte fick det från sin mamma började hon sjunga och skrika med allt högre röst. Tillsist var hon överallt i tågvagnen och gjorde allt som stod i hennes makt att bryta förtrollningen över sin mor men förgäves. Till sist tog en äldre kvinna bladet från munnen och gick fram till den unga mamman, skakade henne och sa: ”din dotter behöver dig här och nu! Prata med henne så att ingen olycka sker med hennes springande runt i vagnen”. Först då vaknade mamman ur förtrollningen och gick och hämtade sitt lilla barn, tog upp henne i knät och kom till sig. Barnet lugnade sig genast och friden lade sig över hela tågvagnen.

En liten historia ur livet men ändå en tendens. Vi människor behöver varandra för att göra samhället varmt och livsbejakande. För att göra det måste vi vara i oss själva, närvarande här och nu, inte någon annanstans. En katolsk nunna undervisade mig när jag senast var i kloster, för att leva i stillhet och tystnad under en längre tid, hon sa; ”människor jagar fram överallt! Springer hit och dit letar, söker sig själva, livet och inte minst Gud. Detta sökande för oss långt, långt bort till fjärran länder och platser till omständigheter som tack vare internet blir möjliga för i stort sätt alla att hitta och besöka. Men hittar man svaret där? Nej för livet, du själv och Gud är i dig själv! Stadigt kvar där du lämnade dig för att söka efter mening med livet och kanske söka efter Gud. Gud är i dig och inte någon annanstans!” Ja just så är det, livet är i dig själv. Det börjar och slutar just där och bara där!

Att män ofta får skäll för att vara just män och representanter för allt hemskt som händer i tillvaron, det har ju blivit en slags politisk korrekthet. I bland är tongångarna sådana att man undrar om män någonsin uträttar något av värde? Men är alla dessa mollstämda sånger sanna? Nej, naturligtvis inte! Både män och kvinnor är disponerade för mörker och ljus. Både män och kvinnor kan vara riktiga skitstövlar som förpestar sin omgivning på olika sätt. Det onda i tillvaron handlar aldrig om kön utan om vad du väljer eller inte väljer och vad du ställer dig till förfogande för! Det finns kvinnor och män som tar ansvar för ett gott samhälle och det finns de som inte gör det. Därför borde, och jag vet att detta inte är politiskt korrekt, mer av diskussionen handla om var de positiva gränserna skall gå för mig själv, för andra och de krafter som pockar på vår uppmärksamhet. Det onda i tillvaron kan aldrig bygga upp något eller skapa något. Bara riva ner och pervertera det som redan är skapat!

Mot det som är lågt och lumpet står just nu över 200 män i skrattets och ljusets tjänst på Uppsala Stadsteater. De står där av egen fri vilja. Med humorn, musiken, dansen och värmen som vapen jagas kylan undan och människohjärtan gläds, värms, skrattar och upplever gemenskap med varandra på djupare plan. Alla tar av sin tid, ger sin energi utan krav på ekonomisk kompensation. De gör detta ”gratis” (gratis betyder nåd) tillsammans för att sprida glädje och skratt och jaga den vita häxan och ”Iphonezombisarna” på flykten som det skrattas se´n för utsålda och fullsatta hus!

Här i föreställningen Scener ur ett missförstånd visas tydligt att hoppet och värmen finns i oss själva tillika den goda kraften som genereras av osjälviskhet. När vi är tillsammans för en god sak är vi i sanning människor blir starka och väcker livslust. När vi skrattar tillsammans och öppnar våra hjärta i sann närvaro jagas skuggorna på flykten och livshopp föds, då men endast då kan vi göra verklig skillnad och ändra den meningslöshet som alltför många känner till meningsfullhet och framtidstro.

Efter dessa funderingar som verkligen inte syftar till att skriva någon på näsan utan tvärtom behövs god mat och god mat behöver fond!

Teatermiddag med fond!
Kyckling i Dragonsås med hemlagad kycklingfond.

Ett par färska kycklingar
morötter
gula lökar
knippa färsk dragon och torkad
vitt vin
lagerblad
salt och vitpepparkorn
grädde
Dijonsenap
crème fraiche
dragonvinäger eller vanlig vit

Lägg väl sköljda kycklingar i en gryta, häll på vatten så att det täcker. Koka upp och skumma. Lägg i morötter, lök, färsk och torkad dragon, vitt vin, lagerblad,salt och 15 vitpepparkorn. Sjud i ca 45 minuter.

Håll varm i folie, slå gärna över lite vitt vin.

Reducera kokvattnet i den stora grytan en god stund. Sleva sedan över till en mindre kastrull och fortsätt reducera.

Låt spadet koka ihop till smakrik buljong. Du kan även här tillsättta egen kycklingbuljong (se nedan) Tillsätt grädde, senap och crème fraiche. Smaka av med dragonvinäger till önskad syra. Den skall vara syrlig. Salt peppar och sila av såsen. Hacka i färsk dragon.

Skär ur kycklingen och lägg bitarna på varma keramikfat. Spar allt skrov.

Lägg bröstfilén på varm tallrik

Lägg till kokt potatis, eller vad du önskar, slå över den goda såsen garnera med färsk dragon och vad du vill.

Hacka ner skrovet och lägg tillbaka det i den stora grytan. Slå på mer vin. Givetvis har du kokat potatisen i till maten i buljongen från kycklingkoket.

Låt sjuda tills allt kött lossnat några timmar

Sila ifrån

Kvar har du din egen buljong. Den håller en vecka i kylen men passar utmärkt att frysa och ta fram vid behov.