200 män i det absolut godas tjänst samt teatermiddag med en underbar fond

På Uppsala Stadsteater pågår just nu något märkligt men absolut gott. I tider när så mycket är negativt och visionslöst bevisar en stor grupp män att det fortfarande går att skapa, bygga upp och ge människor skratt, värme, gemenskap och oförställd glädje.

I allt för många fall präglas vårt samhälle av girighet och kidnappad humanism där människovärdet blivit en handelsvara och livet många gånger förvandlats från identitet till en känslolös plats i cyberrymden. Livet handlar inte längre om att göra något för andra med andra utan om att vara någon!

Hur arvet efter de senaste årens utveckling med individualism och egenvinning med jaget i centrum kommer att se ut vet nog ingen idag men en sak är mer säker än någonsin: att vi behöver varandra mer än vad vi tror. Längtan efter värme och gemenskap i en allt kyligare värld, där relationerna sker ”indirekt” och fryser ihop, med mängder av missförstånd och konflikter sprungna ur Facebook, twitter och andra digitala mediers flöden är större än någonsin.

Bilden ur C.S Lewis Narnia kommer för mig i bland då jag funderar över denna utveckling. Den vita häxan fryser hjärtan och relationer till is. Bara de som lägger sin egen personlighet åt sidan och går med i den politiskt förhärskande korrektheten och rättar in sig i ledet av tyckandets tyranni får tillfälle att leva vidare i sina förkrympta liv. Illusionen av av det egna jaget som centrum fullbordas när det i själva verket är andra krafter, kommersialism, trender och politisk korrekthet som föser oss människor framför sig som barkbåtar på vattnet utan roder än hit än dit. Livet som ”Iphonezombie” med telefonens ständiga bleka sken i ansiktet ger en liten illustration om den snö och kyla som reflekteras i människors ögon och som får den vita häxan att le i bakgrunden. Personliga möten ersätts med flimret från en skärm och andlighet och djup ersätts med ytlighet och hastighet. En liten historia ur livet kan kanske illustrera.

Häromsistens när jag åkte tåg såg jag en ung mamma med sitt lilla barn. Hon satt med telefonskärmen stadigt placerad framför ansiktet. Den lilla flickan på några och ett par år försökte prata med sin henne men utan resultat. Modern var inte där utan någon annanstans i cyberrymden försjunket knappande på telefonen. Flickan hoppade ner från sätet och började springa runt i tågvagnen för att få uppmärksamhet. När hon inte fick det från sin mamma började hon sjunga och skrika med allt högre röst. Tillsist var hon överallt i tågvagnen och gjorde allt som stod i hennes makt att bryta förtrollningen över sin mor men förgäves. Till sist tog en äldre kvinna bladet från munnen och gick fram till den unga mamman, skakade henne och sa: ”din dotter behöver dig här och nu! Prata med henne så att ingen olycka sker med hennes springande runt i vagnen”. Först då vaknade mamman ur förtrollningen och gick och hämtade sitt lilla barn, tog upp henne i knät och kom till sig. Barnet lugnade sig genast och friden lade sig över hela tågvagnen.

En liten historia ur livet men ändå en tendens. Vi människor behöver varandra för att göra samhället varmt och livsbejakande. För att göra det måste vi vara i oss själva, närvarande här och nu, inte någon annanstans. En katolsk nunna undervisade mig när jag senast var i kloster, för att leva i stillhet och tystnad under en längre tid, hon sa; ”människor jagar fram överallt! Springer hit och dit letar, söker sig själva, livet och inte minst Gud. Detta sökande för oss långt, långt bort till fjärran länder och platser till omständigheter som tack vare internet blir möjliga för i stort sätt alla att hitta och besöka. Men hittar man svaret där? Nej för livet, du själv och Gud är i dig själv! Stadigt kvar där du lämnade dig för att söka efter mening med livet och kanske söka efter Gud. Gud är i dig och inte någon annanstans!” Ja just så är det, livet är i dig själv. Det börjar och slutar just där och bara där!

Att män ofta får skäll för att vara just män och representanter för allt hemskt som händer i tillvaron, det har ju blivit en slags politisk korrekthet. I bland är tongångarna sådana att man undrar om män någonsin uträttar något av värde? Men är alla dessa mollstämda sånger sanna? Nej, naturligtvis inte! Både män och kvinnor är disponerade för mörker och ljus. Både män och kvinnor kan vara riktiga skitstövlar som förpestar sin omgivning på olika sätt. Det onda i tillvaron handlar aldrig om kön utan om vad du väljer eller inte väljer och vad du ställer dig till förfogande för! Det finns kvinnor och män som tar ansvar för ett gott samhälle och det finns de som inte gör det. Därför borde, och jag vet att detta inte är politiskt korrekt, mer av diskussionen handla om var de positiva gränserna skall gå för mig själv, för andra och de krafter som pockar på vår uppmärksamhet. Det onda i tillvaron kan aldrig bygga upp något eller skapa något. Bara riva ner och pervertera det som redan är skapat!

Mot det som är lågt och lumpet står just nu över 200 män i skrattets och ljusets tjänst på Uppsala Stadsteater. De står där av egen fri vilja. Med humorn, musiken, dansen och värmen som vapen jagas kylan undan och människohjärtan gläds, värms, skrattar och upplever gemenskap med varandra på djupare plan. Alla tar av sin tid, ger sin energi utan krav på ekonomisk kompensation. De gör detta ”gratis” (gratis betyder nåd) tillsammans för att sprida glädje och skratt och jaga den vita häxan och ”Iphonezombisarna” på flykten som det skrattas se´n för utsålda och fullsatta hus!

Här i föreställningen Scener ur ett missförstånd visas tydligt att hoppet och värmen finns i oss själva tillika den goda kraften som genereras av osjälviskhet. När vi är tillsammans för en god sak är vi i sanning människor blir starka och väcker livslust. När vi skrattar tillsammans och öppnar våra hjärta i sann närvaro jagas skuggorna på flykten och livshopp föds, då men endast då kan vi göra verklig skillnad och ändra den meningslöshet som alltför många känner till meningsfullhet och framtidstro.

Efter dessa funderingar som verkligen inte syftar till att skriva någon på näsan utan tvärtom behövs god mat och god mat behöver fond! 

Teatermiddag med fond! 
Kyckling i Dragonsås med hemlagad kycklingfond.

Ett par färska kycklingar
morötter
gula lökar
knippa färsk dragon och torkad
vitt vin
lagerblad
salt och vitpepparkorn
grädde
Dijonsenap
crème fraiche
dragonvinäger eller vanlig vit

Lägg väl sköljda kycklingar i en gryta, häll på vatten så att det täcker. Koka upp och skumma. Lägg i morötter, lök, färsk och torkad dragon, vitt vin, lagerblad,salt och 15 vitpepparkorn. Sjud i ca 45 minuter. 

Håll varm i folie, slå gärna över lite vitt vin.

Reducera kokvattnet i den stora grytan en god stund. Sleva sedan över till en mindre kastrull och fortsätt reducera.

Låt spadet koka ihop till smakrik buljong. Du kan även här tillsättta egen kycklingbuljong (se nedan) Tillsätt grädde, senap och crème fraiche. Smaka av med dragonvinäger till önskad syra. Den skall vara syrlig. Salt peppar och sila av såsen. Hacka i färsk dragon.

Skär ur kycklingen och lägg bitarna på varma keramikfat. Spar allt skrov.

Lägg bröstfilén på varm tallrik

Lägg till kokt potatis, eller vad du önskar, slå över den goda såsen garnera med färsk dragon och vad du vill.

Hacka ner skrovet och lägg tillbaka det i den stora grytan. Slå på mer vin. Givetvis har du kokat potatisen i till maten i buljongen från kycklingkoket.

Låt sjuda tills allt kött lossnat några timmar

Sila ifrån

Kvar har du din egen buljong. Den håller en vecka i kylen men passar utmärkt att frysa och ta fram vid behov.