Så är då våren på väg igen. Fåglarna är på väg tillbaka och vänder sina plogar med den lilla spetsen främst mot oss och lovar likt tecknen ”större än” ”mindre än” i min barndoms mattebok en ny livscykel. Den kan innehålla olika saker som problem, möjligheter, perspektiv, utmaningar, nytt liv eller inte. Vare sig vi vill det eller inte kommer livscykeln obändigt rulla framåt. Oavsett om vi vill det eller inte kommer död som övergår i liv som övergår i död som övergår…..ständigt påverka oss. Jag minns berättelsen om en man som i sin egenkärlek och rädsla, en förfärlig kombination förresten, stängde in sig i ett ointagligt rum. Där hade han ordnat för sig med allt han ville ha och stängt ute allt och alla. Där kunde han nu trygg och säker känna sig tillfreds med sitt liv och ha full kontroll över tillvaron. En natt vaknade han och upptäckte att han alls inte var ensam i sitt ointagliga rum. Han blev förskräckt över vad han såg och frågade efter gestaltens namn allt medan han backade in i ett hörn. ”Livet är mitt namn” svarade gestalten och pekade vidare in i rummet sägandes: ”jag har även med mig min broder döden” Mannen såg till sin förvåning att det var två gestalter inne i hans ointagliga fort, hans kontrollerade salar, hans förseglade rum. Han var inte ensam och han upptäckte en djup hemlighet om sig själv att han alls inte kunde förbli ensam då han var skapad som en del i en mycket större helhet……..
När fåglarna kommer med sina plogar tänker jag att de sett sig omkring. De för med sig perspektiv och lär mig att leva med förändringen som tillstånd. Det finns saker och ting som jag aldrig kan påverka. Bara acceptera och leva med fullt ut. Sinnesrobönen har därvidlag hjälpt mig många gånger och påmint mig om var jag kan och bör lägga min livskraft.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.
Särkilt gäller det hos människor som är inträngda i ett hörn. Där är det bara en ny tanke som kan rädda dem. Det nyttar föga att hålla upp handen mot de stora vågor som gång efter annan sköljer över vår livskontinent. Lika lite som det nyttar att försöka kontrollera livet in i minsta detalj. Du kan inte kontrollera allting. Det är en förödande livsstrategi. Det är bättre att köpa en surfbräda och lära sig att surfa än att hålla upp handen mot de jättevågor som gång efter annan sköljer över dina livsstränder. Bättre är då att leva med en ”kollstrategi” som bygger på avslappning och inandning än på kontrollstrategi utan andning. Kontrollstrategi bygger på så många falska och lögnaktiga idéer där den värsta av dem är den att vi skulle äga våra egna liv. Den är falsk från början till slut! Inser vi detta så inser vi att vi inte kan kontrollera det vi inte äger.
Därför är det så viktigt med livskonst som bygger på ”kollstrategin” och ett gott förvaltarskap av det vi fått alldeles gratis. Det är ingalunda sanning att vi med lätthet kan födas till denna jord och med säkerhet komma till den. Men är vi väl här kan vi konstatera att alla är vi jämställda i det att vi alla är gisslan på denna planet. Ingen slipper härifrån levande. Vi har vår stund och den skall vi ta vara på och förvalta på bästa sätt. Förvaltarskap är nog en av mänsklighetens grundläggande uppgifter. Problemen för oss uppstår när vi missförstår detta uppdrag.
Det är skillnad på att förvalta livet och att förvalta det förvaltade.
När vi förvaltar det förvaltade uppstår makt och likriktning, förtryckarinstiutioner, skövling, hat, avund, missunsamhet, girighet. Ja allt det som perverterar, river ner och förstör. Vi blir likt mannen som låser sig inne i sitt fortifierade rum och TROR att han har all makt själv och kan styra över allting fast han i själva verket är inträng i ett hörn.
Om vi däremot förvaltar livet ser vi andra resultat, andra frukter och möjligheter. Våra behov kommer att ändras, makt förskjutas och livsglädjen ger genklang som de befriande läten som hörs ur fågelsträckens flykt. Hör upp, hör upp livet är på väg. Kraften glädjen, värmen, solen öppna din famn människa och ta emot den den är din alldeles gratis. Vem kan lägga till en enda centimeter till sin livslängd med alla sina bekymmer? Ingen! Vem kan ta emot livets gåva och förvalta den? Alla!
Förvaltar vi det förvaltade håller vi oss med avguderi och riskerar missa målet med våra liv. Vi dyrkar det skapade istället för skaparen eller livet eller kraften eller vad du vill kalla detta förunderliga som är liv……som oupphörligt förnyas….om vi låter det ske
Glad vår önskar en vintertrött men levnadssugen Ulf.
Varför inte fylla en squash med tacosmak till fredagens kvällsmat istället för den vanliga varianten? Ungarna kommer att älska detta och du får lite omväxling till livs.
Fräs köttfärs i pannan. Krydda med spiskummin, chilipulver, svartpeppar och lite cayennepeppar. Ta lite åt gången så att färsen inte börjar koka.
Dela squashen och gröp ur dem. Hacka ”gröpet” och fräs ihop med köttfärsen. Du kan givetvis hacka ner en gullök om du så önskar.
Fyll grönsakerna med köttfärsen, jag har här även delat på paprika. Du kan ta vilken färg du önskar.
Riv över ost. Ta valfri. Blanda gärna olika sorter som du gillar. Varför inte mögelost typ Gorgonzola?
Gratinera i ugnen ca 200 grader tills du fått den gyllengula yta du önskar.
Servera med vilka tillbehör du vill. Allt som du brukar ha till tacos fungerar utmärkt. Vill du ha en variant utan kött kan du utesluta färsen och använda en blandning av morötter, majs, lök, vitlök och ”gröpet” som fyllning.
Så sjönk hon då för hundra år sedan. Titanic som skulle komma att fascinera en hel eftervärld. Sorg, romantik, inspiration för musik, böcker, film, lyrik, mode, predikningar och konst. Listan på vad denna katastrof fört med sig kan säkert göras mycket mycket lång. Om man funderar kring varför den blir så lång kan man finna lika många anledningar till detta. Jag skulle vilja ta er med på en resa och besöka ett par av dem. Välkomna ombord. Nu kastar vi loss på vår lyxkryssning för det har vi väl råd med eller?
En anledning till att förlisningen av den stora båten stannat kvar i vårt medvetande är att många relationer gick till botten denna kväll. Ja en hel värld av relationer sjönk och försvann i djupet. Alla dessa människor upphörde som genom ett trollslag att finnas till i denna världen. Detta påverkade familjer och släkter i generationer att det räckte till och blev över för hundra år framåt. Vi märkte av detta tydligt i vårt land när Estonia sjönk med alla sina relationer ombord och katastrofen var ett faktum. Man kunde nästan inte möta en människa som inte kände någon som åtminstone kände någon som omkommit i Estonias förlisning. Ett nationellt trauma utspelade sig med långtgående konsekvenser. Politiskt ledarskap prövades till det yttersta och misslyckades alldeles speciellt när frågan hettade till kring döden och dess konsekvenser helt enkelt för att kompetensen inte fanns där. Svenska Kyrkan blev full med folk och hon slöt sina vänliga armar runt folket till tröst och läkedom.
Jag minns detta tydligt. Jag var präst på landet när detta hände. Där fanns en väldigt aktiv frikyrka i byn dit folket gick i hög grad särskilt barnfamiljer och ungdomar. Den gamla medeltida kyrkan fanns givetvis där även den med sin självklara verksamhet men med en betydligt högre medelålder på både verksamhet och församling. Vi hade ett relativt gott ekumeniskt klimat, dvs att vi samarbetade då och då, men utan något djupare engagemang kan man väl säga. Det såg väl ut som det gör på de flesta håll skulle jag gissa.
Så var katastrofen ett faktum och Estonia gick till botten den olycksaliga ovädersnatten och i efterdyningarna av detta kom alla till den gamla kyrkan mitt i byn, även pastorn. Han hängde sin nyckel på spiken på bönhuset och var med mig i minnesgudstjänsten i den gamla kyrkan. Varför blev det så? Varför kom plötsligen alla i byn till samma kyrka och till samma gudstjänst, fast en del frikyrkofolk aldrig tidigare i princip satt sin fot där, varför kom de alla vid detta tillfälle? Svaret är att där fanns sammanhanget. Runt kyrkan vilade allas förfäder och förmödrar begravda sedan tusen år. När stormen ryter och katastrofen är över en, marken gungar och oron tränger sig på, vill vi människor gärna söka fast mark i våra sammanhang. Trygghet och gränslös gemenskap i våra förfäders och förmödras spår genom att närma oss våra släktingar och hädangångna familjemedlemmar vid deras gravplatser.
Att det politiska etablissemanget inte kunde hantera denna kris var snart ett faktum. Politiker lovade hit och dit och snart verkade det som om folket lovats att de omkomna skulle hämtas upp ur havets djup, helst levande! Istället för att med fast och tydlig hand göra som människor gjort tusentals och åter tusentals gånger förr genom århundraden, ansett havet som en gravplats, velades det fram och åter. Det medförde att sorgeprocesser inte kom igång och människor kastades mellan hopp och förtvivlan beroende på vad halvt panikslagna politiska ledare kläckte ur sig från dag till dag. Så höll det på i en allt för lång tid och rev i det nationella såret och hindrade det från läkning med ledsamma konsekvenser som följd med infekterade sår som ännu i dag inte läkts hos människor och familjer.
I bland får jag frågan ”vad gör egentligen Svenska Kyrkan för nytta?” Då kan jag svara; ”minns du Estoniakatastrofen?” Sedan kan ett spännande samtal följa kring var kompetensen finns kring att ta hand om de döda. På Sveriges departement? Knappast det finns ett helt skrå som hanterat dessa frågor i årtusenden och är bra på det. Döden lär aldrig försvinna från den mänskliga gemenskapen så det kommer alltid att behövas någon som tar ansvar för dess konsekvenser och sammanhang med språk och rit.
Var var då Gud denna natt när båtarna sjönk? Var var himlen när båtarna gick under? Varianter på dessa frågor har jag fått av anhöriga och människor under mina år som själasörjare. Jag kan inte svara för Gud men jag skulle tro att Gud var där och att himlen var vidöppen. När ingen annan kunde komma till undsättning var de där, änglarna, springandes upp och ner till och från himmelens portar för att undsätta de förlista. Det finns mycket som vi inte kan veta men en sak kan vi veta: Gud bygger inte båtar! Vi bygger båtar!
Kan tyckas cyniskt men det är icke desto mindre sant. Vi människor har all frihet och allt ansvar. Hur vi sedan har förvaltat detta ankommer i mycket hög grad på oss! Vill vi dela upp tillvaron som vi gör i fattiga och rika, maktfullkomliga och maktlösa, goda och onda, 1 klass, 2 klass eller 3 klassens människor så lär vi få ta ansvar för detta på ett eller annat sätt.
En annan anledning till varför båtarna finns kvar i våra funderingar kan vara att de symboliserar vårt samhälle. På Titanic fanns just tre klasser för människor och längst ner kolskyfflarna som ju var de som gav kraften åt allt men hade antagligen de värsta förhållandena. Skeppet var organiserat på ett sätt som var brukligt i den tidens samhälle och klasskillnaden mellan människor var legio. Givetvis fanns där ingen tanke på hos herren eller damen i 1:a klass på den som reste i 3:e klass. Verkligen inte heller på kolskyfflaren som såg till att driva skeppet framåt och gav ljus och värme åt den champagnesippande och chokladätande högre ståndet i 1:a klass.
Estonia hade sin reflektion av sitt samtida samhälle. Kommersiellt uppdelat i de som kunde eller ville betala mer eller mindre för upplevelsen att åka på sin resa. Människor åt och drack, dansade, shoppade, festade, spelade, älskade, drömde, tog hand om barn, umgicks, tröstade, skrattade ja allt det där som ett helt samhälle gör och plötsligen rister hela den flytande världen till och natten är över dem.
Jag tänker ofta på denna bild över vårt eget samhälle. Någonstans så får man väl lov att inse att rätt var det är så skälver det till och botten går ur skrovet och vår kommersiella dans kring guldkalven med omåttlig girighet, rovdrift och exploatering kommer att ha ett slut. Alla resor har en början och ett slut och det västerländska sättet att forma världen den resan har även den ett slut. Vi kan inte längre berömma oss för att vi i Sverige skulle vara särskilt speciella i något sammanhang längre. Öppna ögonen, öronen, se och hör!
Vi har 10 000 papperslösa arbetare i vårt land utan rättigheter eller framtidsutsikter. En kristen kopt som flytt från Egyptens sa ”jag trodde att jag flytt från helvetet men har upptäckt att jag hamnade i ett ännu värre här i Sverige” Här kan vi tala om att återigen skapat en 3:e klass eller snarare en kolskyfflarklass som ser till att vi kan sippa på champagnen och knapra på vår mörka choklad och handla så billigt som möjligt. Vi tror att länderna som avverkar regnskogen är hänsynslösa i sin rovdrift på urskogen och samlar in pengar för att stoppa detta medan vi inte tänker på att vi avverkar vår egen urskog i en ännu större omfattning. Vi spyr ut koldioxid i ökande grad och begär att kvinnor och barn i andra länder skall arbeta för minimilöner, i bästa fall, för att vi skall kunna konsumera billigt. På en rad av områden, och den listan kan även den göras lång, kommer vi ur kurs och går mot ……
vart detta kommer att leda vet vi från historien, från den andliga vishetslitteraturen från mänsklighetens berättelse om vi nu är intresserade av att lära oss något av den…
Jag noterar att Kyrkan mitt i allt detta är på väg att återigen finna sin röst och vara just röst åt de utsatta, svaga och röstlösa. En kraft som bekämpar rovdrift och girighet. Ett sammanhang för den lilla människan till upprättelse och flytkraft på ett många gånger vilt hav. Kanske börjar hon bli den stora ark som vi så väl behöver för att färdas över oceanerna. Vi har här på kyrkskeppet möjlighet att vi lägga om kursen, ta ut en ny och vända om!
Efter denna fundering kring dansen i våra små världar kan mormors kalvdans skapa sammanhang och minnen. I alla fall hos mig. Hon känns liksom närvarande i själva doften och så älskade hon ju att dansa….
Skilj en äggula från vitan. Ta två om du gör en stor panna. Ta en pensel och pensla ut äggulan över formens botten.
Blanda lika delar råmjölk och vanlig röd mjölk. Några nypor nypor kokossocker, kanel, kardemumma och vispa ihop detta.
Strö kokossocker eller farinsocker, kardemumma och kanel över den utpenslade gulan.
Töm försiktigt över råmjölks blandningen i ugnsformen. Tänk på att kalvdansen reser sig så att du har marginal på kanterna.
Grädda på 150 grader ca 90 minuter. Skak lite på formen så att du ser att ”dansen” har stannat något så när.
Ta ut och låt svalna.
Du kan servera den kall eller varm med grädde och bär, sylt eller glass efter dina önskemål och preferens.
Inledning: Gästbloggare Kristina och Anders Göranzon Nelson Rolihlahla Mandela erbjöds frihet redan innan 1990. Men han valde att stanna i fångenskap. I sina memoarer: ”Den långa vägen till frihet” beskriver han sitt samtal med dåvarande premiärministern i december 1989:
Om regeringen inte hävde förbudet mot ANC så snart jag var ute ur fängelset så skulle det innebära att jag arbetade för en illegal organisation. ”Och då”, sade jag,” blir ni helt enkelt tvungen att arrestera mig igen när jag gått ut genom grindarna.” Mandela valde att stanna i fångenskap i stället för att bli frisläppt. Samhället var viktigare än hans egen kortsiktiga bekvämlighet. Han visste att det inte finns någon quick fix när det gäller rättvisa i samhället. Det är en livsstil. Inte många av oss behöver betala det pris, som han fick betala med 27 år i fångenskap. Men i våra olika livssituationer och i vårt samhälle kan Mandela inte desto mindre fungera som en förebild.
1) Två slags ledarskap i Sydafrika och i övriga världen Det sorgliga med många av de ledare som tagit över efter Mandela är att de verkar drivas av en annan grundprincip. Det finns ett begrepp i Sydafrika som kallas ”entitlement”. Ordet betyder egentligen rättighet men används i betydelsen att vissa makthavare ser sig berättigade till vissa fördelar. Det kan även gälla frihetskämpar, som exempelvis Jacob Zuma, som också satt inspärrad på Robben Island. Det blir lätt att misstänka att dessa frihetskämpar inte i första hand kämpat för sitt folks frihet utan för att öka sin egen makt. Ofta ser vi på afrikanska ledare på detta sätt. Men hur är det med västerländska ledare? Med handen på hjärtat tvingas vi erkänna att det förekommer överallt. Visst finns det ledare som i första hand drivs av en idé – och inte främst av att stärka sin egen maktbas. Men så finns det andra ledare, som använder idén som ett medel att nå det egentliga målet: makt för egen vinning! Vi känner detta ledarskap från andra delar av världen men även i vår egen del av världen. Det kan gälla inom politiken, i näringslivet såväl som bland fackpampar. Eller i kyrkans korridorer. Den ledare, som sätter gruppen före sin egen framgång och välbefinnande, får jobba hårdare. För oss är naturligtvis Jesus Kristus det främsta exemplet på detta ledarskap. Om tanken att sammanhållandet i samhället är viktigt, så finns det inga genvägar.
2) Internationell sammanhållning, bistånd och tron på en bättre värld Särkilt kämpigt blir det när vi ser samhället som något större än den egna nationalstaten eller något större än EU. Om vi orkar tänka på världssamfundet som ett samhälle. Som måste hållas samman. Då blir det viktigt att kämpa för rättvis handel och inte bara beroendeframkallande bistånd. Ali Mufuruki (affärsman i Tanzania) intervjuades av Rapport tidigare i år och han är starkt kritisk till det svenska biståndet. http://svtplay.se/v/2740991/jag_har_lange_motsatt_mig_bistand_i_alla_former Bistånd och katastrofhjälp kan ibland fylla en viktig funktion. Det finns dock anledning att fundera över hur vårt givande förhåller sig till vårt dåliga samvete. Det är skillnad på att döva sitt dåliga samvete och att ha samvetet som en positiv drivkraft. Man kan läsa kloka tankar om detta på Svenska kyrkans agera-blogg. http://blogg.svenskakyrkan.se/agera/2011/12/07/daligt-samvete/Det är klart att det ofta är helt rätt att ge. Bara man vet varför. Samtidigt är det viktigt att jobba långsiktigt. Människor i syd säger: ”We want trade, not aid!” Fair trade http://www.fairtrade.se/finns som ett möjligt alternativ. Även om det ibland är dyrare. Så kan man även låna ut sina pengar till projekt i syd i stället för att stötta en västerländsk storbank. Det finns olika alternativ. Oikocredit http://www.oikocredit.org/se/varldens-basta-investering är ett. My C4 http://www.myc4.com/är ett annat. Det är inte enkelt. Risken att göra fel finns helt klart men alternativet, att inte göra något alls, är sämre.
3) De arbetslösa – vår tids enda högre idé Men om hela världen är ett samhälle, som vi behöver hålla ihop, så är vårt eget samhälle i lika stor utsträckning i behov av sammanhållning. Det är så lätt att spela ut olika grupper mot varandra. Det är också lätt att beskriva vissa grupper som mer i behov av hjälp än andra. I sin bok: ”På ett litet men vilar ett helt millennium: andliga tal & privatfilosofisk mottagning” beskriver Bengt Pohjanen de arbetslösa som ”vår tids enda högre idé”. De arbetslösa finns, för att hålla inflationen nere. Kan det vara så cyniskt inrättat, att det behövs en grupp, som fungerar som en slags buffert? Skulle det inte gå att tänka sig ett samhälle, där vi delar på arbetsuppgifterna så att fler fick del av den gemensamma kakan? Gruppen arbetslösa kan lätt bytas ut mot långtidssjukskrivna eller någon annan grupp som beskrivs som behövande och inte som en resurs. Olika regeringar skyfflar runt de arbetslösa i olika åtgärder och risken att bli utförsäkrad finns oavsett vem som styr i Rosenbad. Varför? För att större delen av folket är mer intresserade av att hålla nere sin egen skatt än att bygga ett samhälle, där så många som möjligt får vara med. Därför smyger sig också oron över alltför stor invandring in i allt fler sammanhang. Men kanske blir det paradoxalt nog så att ett främlingsfientligt Europa tvingas bli mer öppet för människor från andra delar av världen, för att det kommer att vara brist på arbetskraft i vissa sektorer. Frågan är då vilka jobb som dessa nykomna i Europa erbjuds. I dagens Sverige samlas papperslösa flyktingar på storstädernas bakgator i tidiga morgontimmar, för att erbjudas lågbetalda arbeten, som varken facken eller media vill kännas vid. De städar byggarbetsplatser och tar sig an arbetsuppgifter, som resten av oss inte vill ta i med tång. Anställningstrygghet och arbetsmiljö har ingen ens hört talas om. Att detta får förekomma görs möjligt av majoritetens ovilja mot det öppna samhället.
Avslutning: Samhället är ingen enkel företeelse. Sammanhållandet har ett pris. Det går aldrig om vi inte vill göra avkall på vår egen privata bekvämlighet eller vinningslystnad. Är detta ett skäl att dra sig tillbaka in i sitt privata skal och ägna sig åt sig själv? Nej, då går vi också miste om samhällets och sammanhållandets alla positiva sidor.
Samhället när det är som bäst är som en mustig Curry. Curry, som kan beteckna en kryddblandning eller en asiatisk maträtt. Väljer vi att beskriva det som en kryddblandning fungerar det som en bra bild för ett samhälle: ett antal sinsemellan olika kryddor blandas. Deras respektive särart bildar en helhet, som skapar nya smaksensationer.
Vågar Du se samhället som en härlig, mustig mix av olika kryddstarka ingredienser, där Du är en? Vågar Du tänka, att Du får hålla tillbaka Dina egna, individuella behov en smula, för att mångfalden ska komma fram? I så fall kommer Du att bidra till en upplevelse utöver det vanliga. Ett samhälle, där helheten blir mer än summan av delarna. Där något nytt uppstår. Vi har varit med om detta. Därför kan vi kalla något så asiatisk och indisk som en curry för en Sydafrikansk maträtt.
Sydafrikansk curry
Ingredienser: 1 kg grytkött, skuret i bitar (lamm, nöt, fläsk eller kyckling. Man kan även ha fisk, men då tillsätts det senare i processen) 5 msk olja 1 skivad gul lök
2 kanelstänger 3 hela nejlikor 3 lagerblad 1-3 msk normalstark masala 1 tsk färsk, riven ingefära 1 tsk krossad vitlök 4 curry leaves 1 msk tomatpuré ½ msk salt 2,5 dl vatten 3-4 fast potatisar i bitar
Vi väljer ekologiskt närproducerat nötkött från trakten
Värm upp oljan i en gryta. Lägg i den skivade löken, kanelstängerna, nejlikorna och de hela lagerbladen. Tillsätt masalan. När löken är lätt brynt, tillsätts köttet, skuret i bitar. Blanda allt ordentligt, så att kryddorna tränger in i köttet. Bryn köttet ca: 5 minuter. Det ska vara relativt hög värme. Tillsätt ingefära, vitlök, curry leaves och tomatpuré. Låt allt puttra ihop under fortsatt hög värme ett par minuter.
Kocken sjunker in i de fantastiska dofterna och drömmer sig tillbaka till Sydafrika
Sänk värmen och tillsätt salt. Låt det långsamt sjuda tills den mesta vätskan försvunnit och anrättningen ”geggat ihop sig”. Ungefär 10 minuter. Tillsätt vatten och låt sjuda vidare i 15-20 minuter. När köttet nästan är färdigt tillsätts potatisbitarna och koka ytterligare tills köttet är klart. Vattnet ska då ha decimerats och potatisen blivit mosig.
Mot kvällen går tanken ut över vår nejd och kocken beundrar den vackra solnedgången och undrar vad vår Herre Egentligen tänker om sin skapelse????
På Uppsala Stadsteater pågår just nu något märkligt men absolut gott. I tider när så mycket är negativt och visionslöst bevisar en stor grupp män att det fortfarande går att skapa, bygga upp och ge människor skratt, värme, gemenskap och oförställd glädje.
I allt för många fall präglas vårt samhälle av girighet och kidnappad humanism där människovärdet blivit en handelsvara och livet många gånger förvandlats från identitet till en känslolös plats i cyberrymden. Livet handlar inte längre om att göra något för andra med andra utan om att vara någon!
Hur arvet efter de senaste årens utveckling med individualism och egenvinning med jaget i centrum kommer att se ut vet nog ingen idag men en sak är mer säker än någonsin: att vi behöver varandra mer än vad vi tror. Längtan efter värme och gemenskap i en allt kyligare värld, där relationerna sker ”indirekt” och fryser ihop, med mängder av missförstånd och konflikter sprungna ur Facebook, twitter och andra digitala mediers flöden är större än någonsin.
Bilden ur C.S Lewis Narnia kommer för mig i bland då jag funderar över denna utveckling. Den vita häxan fryser hjärtan och relationer till is. Bara de som lägger sin egen personlighet åt sidan och går med i den politiskt förhärskande korrektheten och rättar in sig i ledet av tyckandets tyranni får tillfälle att leva vidare i sina förkrympta liv. Illusionen av av det egna jaget som centrum fullbordas när det i själva verket är andra krafter, kommersialism, trender och politisk korrekthet som föser oss människor framför sig som barkbåtar på vattnet utan roder än hit än dit. Livet som ”Iphonezombie” med telefonens ständiga bleka sken i ansiktet ger en liten illustration om den snö och kyla som reflekteras i människors ögon och som får den vita häxan att le i bakgrunden. Personliga möten ersätts med flimret från en skärm och andlighet och djup ersätts med ytlighet och hastighet. En liten historia ur livet kan kanske illustrera.
Häromsistens när jag åkte tåg såg jag en ung mamma med sitt lilla barn. Hon satt med telefonskärmen stadigt placerad framför ansiktet. Den lilla flickan på några och ett par år försökte prata med sin henne men utan resultat. Modern var inte där utan någon annanstans i cyberrymden försjunket knappande på telefonen. Flickan hoppade ner från sätet och började springa runt i tågvagnen för att få uppmärksamhet. När hon inte fick det från sin mamma började hon sjunga och skrika med allt högre röst. Tillsist var hon överallt i tågvagnen och gjorde allt som stod i hennes makt att bryta förtrollningen över sin mor men förgäves. Till sist tog en äldre kvinna bladet från munnen och gick fram till den unga mamman, skakade henne och sa: ”din dotter behöver dig här och nu! Prata med henne så att ingen olycka sker med hennes springande runt i vagnen”. Först då vaknade mamman ur förtrollningen och gick och hämtade sitt lilla barn, tog upp henne i knät och kom till sig. Barnet lugnade sig genast och friden lade sig över hela tågvagnen.
En liten historia ur livet men ändå en tendens. Vi människor behöver varandra för att göra samhället varmt och livsbejakande. För att göra det måste vi vara i oss själva, närvarande här och nu, inte någon annanstans. En katolsk nunna undervisade mig när jag senast var i kloster, för att leva i stillhet och tystnad under en längre tid, hon sa; ”människor jagar fram överallt! Springer hit och dit letar, söker sig själva, livet och inte minst Gud. Detta sökande för oss långt, långt bort till fjärran länder och platser till omständigheter som tack vare internet blir möjliga för i stort sätt alla att hitta och besöka. Men hittar man svaret där? Nej för livet, du själv och Gud är i dig själv! Stadigt kvar där du lämnade dig för att söka efter mening med livet och kanske söka efter Gud. Gud är i dig och inte någon annanstans!” Ja just så är det, livet är i dig själv. Det börjar och slutar just där och bara där!
Att män ofta får skäll för att vara just män och representanter för allt hemskt som händer i tillvaron, det har ju blivit en slags politisk korrekthet. I bland är tongångarna sådana att man undrar om män någonsin uträttar något av värde? Men är alla dessa mollstämda sånger sanna? Nej, naturligtvis inte! Både män och kvinnor är disponerade för mörker och ljus. Både män och kvinnor kan vara riktiga skitstövlar som förpestar sin omgivning på olika sätt. Det onda i tillvaron handlar aldrig om kön utan om vad du väljer eller inte väljer och vad du ställer dig till förfogande för! Det finns kvinnor och män som tar ansvar för ett gott samhälle och det finns de som inte gör det. Därför borde, och jag vet att detta inte är politiskt korrekt, mer av diskussionen handla om var de positiva gränserna skall gå för mig själv, för andra och de krafter som pockar på vår uppmärksamhet. Det onda i tillvaron kan aldrig bygga upp något eller skapa något. Bara riva ner och pervertera det som redan är skapat!
Mot det som är lågt och lumpet står just nu över 200 män i skrattets och ljusets tjänst på Uppsala Stadsteater. De står där av egen fri vilja. Med humorn, musiken, dansen och värmen som vapen jagas kylan undan och människohjärtan gläds, värms, skrattar och upplever gemenskap med varandra på djupare plan. Alla tar av sin tid, ger sin energi utan krav på ekonomisk kompensation. De gör detta ”gratis” (gratis betyder nåd) tillsammans för att sprida glädje och skratt och jaga den vita häxan och ”Iphonezombisarna” på flykten som det skrattas se´n för utsålda och fullsatta hus!
Här i föreställningen Scener ur ett missförstånd visas tydligt att hoppet och värmen finns i oss själva tillika den goda kraften som genereras av osjälviskhet. När vi är tillsammans för en god sak är vi i sanning människor blir starka och väcker livslust. När vi skrattar tillsammans och öppnar våra hjärta i sann närvaro jagas skuggorna på flykten och livshopp föds, då men endast då kan vi göra verklig skillnad och ändra den meningslöshet som alltför många känner till meningsfullhet och framtidstro.
Efter dessa funderingar som verkligen inte syftar till att skriva någon på näsan utan tvärtom behövs god mat och god mat behöver fond!
Teatermiddag med fond! Kyckling i Dragonsås med hemlagad kycklingfond.
Ett par färska kycklingar morötter gula lökar knippa färsk dragon och torkad vitt vin lagerblad salt och vitpepparkorn grädde Dijonsenap crème fraiche dragonvinäger eller vanlig vit
Lägg väl sköljda kycklingar i en gryta, häll på vatten så att det täcker. Koka upp och skumma. Lägg i morötter, lök, färsk och torkad dragon, vitt vin, lagerblad,salt och 15 vitpepparkorn. Sjud i ca 45 minuter.
Håll varm i folie, slå gärna över lite vitt vin.
Reducera kokvattnet i den stora grytan en god stund. Sleva sedan över till en mindre kastrull och fortsätt reducera.
Låt spadet koka ihop till smakrik buljong. Du kan även här tillsättta egen kycklingbuljong (se nedan) Tillsätt grädde, senap och crème fraiche. Smaka av med dragonvinäger till önskad syra. Den skall vara syrlig. Salt peppar och sila av såsen. Hacka i färsk dragon.
Skär ur kycklingen och lägg bitarna på varma keramikfat. Spar allt skrov.
Lägg bröstfilén på varm tallrik
Lägg till kokt potatis, eller vad du önskar, slå över den goda såsen garnera med färsk dragon och vad du vill.
Hacka ner skrovet och lägg tillbaka det i den stora grytan. Slå på mer vin. Givetvis har du kokat potatisen i till maten i buljongen från kycklingkoket.
Låt sjuda tills allt kött lossnat några timmar
Sila ifrån
Kvar har du din egen buljong. Den håller en vecka i kylen men passar utmärkt att frysa och ta fram vid behov.
För några år sedan, när jag jobbade som lärare på högstadiet, blev det ett förfärligt liv i korridoren utanför klassrummet. Ni vet ett sådant liv som till och med i en skola märks, inte minst, då rasten var över och lektionerna börjat. Jag öppnade dörren och steg ut i korridoren. Där stod en stor pojke med händerna i luften och en betydligt mindre flicka Språket för människans behov är inne i en allvarlig kris nävarna* bankande på hans bröst. Hon skrek med full hals ”är du inte klok, du slog mig din j^^^^la idiot” och en hel del annat. Jag reagerade med blixtens hastighet och högg tag i grabben, öppnade ett angränsande grupprum som var tomt, skickade in honom där och sa åt honom att sätta sig ner jag bad flickan att lugna sig samt gav mina elever i klassrummet intill en självständig uppgift att jobba med. (Här märks ju en svaghet i grundskolan när konflikter måste hanteras. Läraren är alldeles för ensam och eleverna som inte är inblandade drabbas av lärarlösa lektioner. Det behövs fler vuxna i dessa situationer!) Jag förde flickan vid armen in i grupprummet där gossen väntade……
Här satt nu en stor, och då menar jag stor i fysisk bemärkelse, lufs samt den betydligt spädare flickan. Att hon var förbaskad och upprörd var inte svårt att se men han var mest röd i ansiktet. Jag frågar: ”vad hände?” Hon svarar: ”han slog mig i ansiktet” Jag tittar på honom och säger: ”är detta sant?” Han stammar fram. ”Ja”……
Alltså ett exempel på att en större och starkare kille har brukat våld mot en flicka. Solklart fall! Det är bara att ringa polisen och göra anmälan. Sätta alla handlingsplaner i verket……Jag frågar då honom: ”Varför slog du?” Han stammar fram:”Jaaaagg försösösökte säga aattattt jag ääällskar henne!” Ridå! Han säger ett men gjorde ett annat. Han kunde inte som människa formulera sig med ord, blev rädd och reptilhjärnan tog över. Det är så mänskligt men tyvärr vanligare bland pojkar än bland flickor än så länge! Hur skall jag förstå det här tänkte jag i mitt stilla sinne? Jag kände ju dem båda och den flickan gick inte av för hackor trots att hon var liten till kroppen det visste jag ju.
Det visade sig efter det att jag talat en god stund med ungdomarna att de egentligen var kära i varandra. De hade dröjt sig kvar i korridoren efter rasten antagligen för att de inte kunde slita sig från varandra och jag insåg att när det hade närmat sig det centrala att uttrycka känslorna i ord så slog det slint i pojkens huvud. Han hade inte orden för att säga det hela hans varelse brann av: att han älskade henne. Hon ville vara nära och var på väg att kramas när han reflexmässigt höjde handen och gav henne en rungande örfil. Vi redde ut detta och skolans kurator tog hand om ungdomarna för vidare samtal och process. De blev ett par och ingen kunde ta miste på deras kärlek för varandra:)
Våld kan ju naturligtvis aldrig tolereras i skolan lika lite som i samhället i övrigt! Men vad säger denna berättelse egentligen oss. Ja jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har dragit sina slutsatser och nu äntligen satt till en jämställd jämställdhetsutredning http://regeringen.se/sb/d/15615/a/200410 passande nog ligger allt under utbildningsdepartementet för allt detta är och förblir en utbildnings och kunskaps utmaning för samhället och oss människor.
Jag har ofta återkommit till denna händelse som nu ligger väldigt långt tillbaka i tiden. Den kan tyckas oskyldig men är bärare av några viktiga saker om våldets natur och orsak. Jag har genom åren mött åtskilliga människor som utövat eller blivit utsatta för våld eller bådeock. Jag har blivit mer och mer övertygad om att språket är en viktig faktor för att förebygga våld. Kunskap och bildning är en annan. Självkänsla och självförtroende är själva grunden och måste finnas för att det andra skall utvecklas på ett naturligt sätt. Vet man hur man skall föra sig i olika sammanhang, har man fått verktyg för att uttrycka sig påverkar detta självförtroendet något oerhört. I mitt stilla sinne tänker jag på de ”tråkiga” poesilektionerna, utantilläxorna oavsett om det gällde psalmverser, dikter eller litterära formuleringar som skulle tragglas tills de satt där. Vad värdefullt det sedan varit för mig i livet med dessa kunskaper fast det då, när jag var tonåring, var himla tråkigt att nöta in kunskaperna.
Denne unge man som ville tala om kärlek hade aldrig fått språket för detta eller verktyg för att tala om känslor och andlighet. Hans andliga kosthjul* var punkterat. Denna typ av brist som uppstår särskilt bland män får och har fått stora konsekvenser för pojkar både som individ och som grupp! Men tyvärr ökande även bland flickor. Visseligen tycker jag mig se att våld inte nödvändigtvis är könsbundet utan är helt klart knutet till individen. Våldsamheter kan uppstå i gruppsammanhang, att det är gruppens kultur så att säga, där finns många exempel inom gängkultur eller andra sammanhang där våldet blir det verktyg som används. Ser man nu till utvecklingen inom de mäktiga strukturerna sport och film så har kvinnor sannerligen satt en ny agenda. Actionhjälten är omseglad av actionhjältinnan som hanterar vapen och våld på ett sätt som får vilken karl som helst att dra efter andan. I OS har kvinnor tagit plats i boxningsringen för första gången i spelens historia 2012 och där lär de blir kvar som förebilder för det uppväxande flicksläktet och ett genombrott i synen på gender inom kampsport är ett faktum. Det har blivit ett paradigmskifte när det gäller attityden och synen fysiska uttryck inom reglerade idrotter men även på oreglerat våld i vårt samhälle och värld. Mannen har inte längre ensamrätt på våldet utan nu har jämställdheten slagit igenom även där. Man bör dock minnas att det ändå till sist är enskilda personer som brukar våld och de har alltid ansvar för sina handlingar på ett individplan.
VÅLDET ÄR INTE EN KÖNSFRÅGA UTAN EN INDIVIDFRÅGA!
När jag gick på gymnasiet ritade en lärare upp en bild på tavlan. Bilden illustrerade mannen och kvinnans fysiska natur. Hur den svagaste kvinnan är oerhört mycket svagare än den starkaste mannen men även hur mycket starkare den starkaste kvinnan är jämfört med den svagaste mannen. Det är särskilt tydligt inte minst i OS- tider att det förhåller sig på detta vis. Jag, som är en typisk genomsnittsman, har aldrig haft en chans mot de vältränade kvinnor som jag mött genom mitt liv i olika idrottsgrenar. Jag menar att det är ett obestridligt faktum att mängder med kvinnor är starkare än mängder med män. I själavården har jag också sett detta. Män som blir misshandlade av sina fruar, sambos eller partner. Även i homosexuella sammanhang förekommer det givetvis våld. Det är ingen större skillnad i de samkönade förhållandena; våldet finns bland män såväl bland kvinnor!
Givetvis, och det är väl belagt, förekommer våldet i högre grad hos män. Våldet män emellan har alltid dominerat och deras våld utgör fortfarande majoritet i vår sjukvård men tyvärr håller bilden på att ändras. ”Under 2001 dömdes 602 kvinnor för misshandel, förra året 1 103. På tio år har misshandelsdomarna mot kvinnor ökat med 83 procent, visar statistik från Brottsförebyggande rådet.” Se ekots rapportering kring ämnet: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5224903&sida=2
Nyligen understryker en rapport från brå (brottsförebyggande rådet) att våldet och attityden till våld bland flickor och kvinnor är på väg att ändras och det sker relativt snabbt. Studier från fler europeiska länder visar samma tendens. En stor studie i England visar att bilden av kvinnan som offer måste omprövas. Hon är även förövare. Visserligen är den största gruppen av förövare män men det är även flest män som är offer för våld. Så att bilden av att kvinnan äger någon slags ensamrätt som offer har aldrig stämt. Människor som blir utsatta för övergrepp oavsett kön är alla offer. Vårt uppdrag som samhälle måste ju vara att synligöra de strukturer som leder till skändliga och våldsamma handlingar.
”Västerländska kvinnor slår mest och hårdast” Studien överraskades dock av det faktum att 40 procent av männen någon gång tillfogats skador av sina kvinnliga partners. Det är en mycket högre siffra än vad som rapporterats i någon tidigare undersökning. – Det är en komplicerad fråga, men vi får nu in fler klagomål från män som blivit misshandlade av sina hustrur – än tvärtom, säger doktor Malcolm George på London University. – En gammal åsikt är att kvinnor agerar i självförsvar, men det är inte sant. I hälften av bråken har kvinnan varit den som startat aggressionen. Det hävdas också att den västerländska kvinnan är den som slår mest och hårdast, eftersom hon är ”ekonomiskt jämställd och inte rädd att avsluta ett förhållande”. (källa Aftonbladet 14/11)
Fler och fler kvinnor häktas och döms för våld. Fler sätts i fängelse för sitt våldsamma beteende och våldet bland flickor går ner i åldrarna. Det vill säga flickor börjar även de lösa sina konflikter med våld i stället med ord! Vilket som är värst ord eller våld kan möjligen diskuteras men våldet är förbjudet i vårt samhälle. Orden är inte det!
Berättelserna hos männen har ändrats under de 20 år som jag varit präst. Män som lever under hot om våld och utpressning i sina förhållanden vågar alltoftare träda fram och anmäla. Forskarna menar att det är en av de attitydförändringar som skett i samhället och som lett till den markanta ökningen i statistiken kring kvinnors våld. Även kvinnors våld anmäls nu i allt högra grad.
Det finns en grundregel i vårt moderna jämställda samhälle när det gäller våld: Den som slår förlorar alltid! Det finns i princip aldrig ett legitimt våld. Även våldet i självförsvar ses mycket suspekt och vi som medborgare skall tänka oss noga för om vi skall ingripa och visa civilkurage i en situation. Samhället har ofta visat att det är polis som skall ta ansvar för alla situationer, där våld kan förekomma, inte vi som medmänniskor. Den attitydsförändringen märks allt mer i vårt samhälle och samtal kring middagsborden handlar inte sällan om problem som uppstått när någon ingripit och fått rättsliga efterspel då civilkurage visats.
Min slutsats blir, och jag är medveten om att det ligger massor av känslor, prestige och makt i denna fråga för så många, att tiden är inne för ett nytt sätt att tänka. Vi som inte utövar våld vare sig vi är män eller kvinnor måste visa med tydlighet att vi aldrig accepterar våld i någon som helst form. Vi har haft budet ”du skall icke dräpa” i årtusenden men ändå visar våldet sitt dödliga ansikte varje dag. Inte minst i händerna på de maktens män och kvinnor som förfogar över det som vi kallar legitimt våld. Vi kan inte längre ställa män mot kvinnor och kvinnor mot män. Det finns de människor som vill och kan ta ansvar och de som sällan eller aldrig gör det! Män och kvinnor måste sätta axel mot axel för att hantera denna situation. Utvecklingen går uppenbarligen inte åt rätt håll.
Vi måste tänka på ett annat sätt, göra annorlunda för att få ett nytt och bättre resultat.
Arbetet med människosynsfrågan är centralt. Vi borde skapa en instans i samhället som på ett aktivt och tydligt sätt hade att jobba med dessa frågor där helhetssyn, samarbete och samsyn är ledljus tillskillnad från alla dessa uppdelningar i kön, manligt, kvinnligt, sexuell läggning, ung, gammal eller vad annat vi splittrar våra mellan mänskliga relationer med. En helhetssyn på människan och människans behov är helt nödvändig om vi skall komma någon som helst vart med dessa utmaningar gällande våld, ondska och förtryck. Människan har ett unikt värde och får aldrig reduceras till ett kostnadsställe i den statliga eller kommunala budgeten. Om jämställdhetsministerns utredare nu kan bringa ljus och kunskap kring dessa krafter som urholkar människovärdet är mycket vunnet.
Efter dessa funderingar som sannerligen innehåller många lager bidrar min yngste son med ett recept som med fördel under gott samtal kan lagas tillsammans med barnen och deras kompisar. Det räcker med till många.
Ljummen smörgåstårta med massor av dill från trädgården
Fräs bacon, kan uteslutas eller ersättas med vegetariskt alternativ, och purjolök i medelhet panna. Om du börjar med baconet kan du spara på fettet när du sedan fräser purjon.
Lägg i hop Höneka till en rundel på bakplåtspapper givetvis på en plåt.
Fräs in så mycket av vätskan som möjligt men sänk värmen så att inte purjon blir bränd. Du kan ha i vitlök om du vill.
Blanda crème fraiche och lite citronmajonäs (kan uteslutas) med bacon och lökfräset, pressa i lite citronsaft och krydda med citronpeppar. Rör i massor med hackad dill.
Bred ut fyllningen över Hönekakerundeln, du kan lägga ost över sprickan i mitten men det är inte nödvändigt, och skiva över tomater. Peppra lite. Du bestämmer själv hur många lager du vill ha.
Hyvla sedan sist osten över det översta lagret. Välj en ost med lite god smak.
Grädda i ugnen i ca 200 grader tills tårtan fått fin färg. Snabbt, gott och poppis när samtalets vågor gör höga före, under och efter maten med ungdomarna.
*Jag använder detta ord med avsikt för att det bryter könsmönster
*Det andliga kosthjulet är min metod att förklara hur viktigt det är för en människa att få rätt och god näring till sin inre människa. För att kunna växa till en självständigt tänkande och ansvarstagande individ som kan fatta kloka och goda beslut för sig själv, för sina medmänniskor och för sina framtida barn.
Kom ihåg det bästa sättet att hantera en svår fråga eller ett svårt ämne det är att kasta ljus över den!Ulf Engström
Det står nästan ingenting om knivar, skärpa eller slipa i Bibeln. Orden omnämns enbart på några få udda ställen i bibeln och mest i bisarra berättelser eller i bisatser. Men det finns ett spännande undantag i apokryfen* Jesus Syraks vishet 31:26, ”Ugnen prövar ståleggens skärpa, liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.”
(Apokryfer från grekiskans απόκρυφος (apokryphos), som betyder gömd, fördold, svårbegriplig, är texter som påminner om bibelböcker och gör anspråk på en sådan auktoritet men som inte erkänts som sådana fullt ut men ansedda som god och uppbygglig läsning)
Jag tänker direkt på Fritjof Nilsson Piratens ”Historier från Färs” där han skriver om den enögde slaktaren Hans Immanuel Klerk: ”Till synes stod Klerk i allmänhet väl för sina rus. … Han raglade aldrig och brukade inte heller stappla på målet.” Eller som en gammal bekant brukade säga: ”Man ska bära sin fylla!”
Det är en gammal visdom. I Hávamál kan man läsa att ”bättre börda bär ingen med sig än mycket mannavett; värre vägkost var ej på en vandring med än för många mått öl.”
Det går att göra flera tolkningar av Syrak 31 25-30. Den simplaste är att man ska hålla sig nykter. En mer subtil och intressant förklaring är att det man ska ta ansvar för sina handlingar. I Bibeln finns ett stort antal texter om att varje människa har en fri vilja och ett eget personligt ansvar för de val hon gör i livet, för det liv hon väljer att leva och därmed för de val hon gör i sin relation till Gud. Gud uppehåller allt levande i sin allmakt, samtidigt som vi människor gör egna val som påverkar våra livsöden. Vi har en fri vilja och ett personligt ansvar för våra liv och livsval. Men vi ska alla en dag stå i Pärleporten och stå till svars för de val vi gjort i våra liv.
Det är var och ens ensak att dricka, men att vara full är inga förmildrande omständigheter om man gör bort sig. Det går inte att köpa sig fri eller skylla på (de självförvållade) omständigheterna. Vi är alla lika värda och vi är skyldiga att ta personligt ansvar för att kunna behålla full skärpa.
Det är precis samma sak med knivar. En knivs första skyldighet är att vara vass. Och det handlar mindre än man tror om pris. Det går inte i längden att köpa en svindyr kniv när alla i grunden är gjorda av samma material.
Köp inte på postorder utan att först ha provat kniven. Det viktigaste i en kniv är att den är enkel att använda, dvs har en god balans – att knivblad och handtag väger lika mycket – och ergonomin i handtaget. Alla personer har individuella händer och alla knivar passar inte alla händer. Dessutom säljs det rätt mycket skräpkopior på auktionssajter som exempelvis eBay. Inte sällan erbjuds hela knivset från exempelvis Global för en bråkdel av originalpriset. Ofta kallas kopiorna “Global Chef”, “Global Professional” eller något liknande.
Det är skillnad på att slipa och bryna. (Och strigla eller polera, men det är överkurs i köket.) Att slipa är att skapa ny knivsegg. Att bryna är att vårda knivseggen. Någon exakt skillnad mellan begreppen slipning och bryning finns inte. När man slipar tar man bort lite större godsmängder med en grövre slipsten. Vid bryning tas bara små ojämnheter, som alltid bildas vid användning, på den yttersta eggen bort. Knivar behöver på sin höjd slipas någon gång per år, om man är noga med att använda brynstål.
Den som använt riktiga välskötta kvalitetsknivar har svårt att börja om med enkla modeller. Men en bra kökskniv behöver inte kosta en förmögenhet. Man kan hitta utmärkta knivar för några hundra kronor från exempelvis Mora of Sweden och Victorinox. Rostfritt eller kolstål mest en smaksak. Rostfritt är hårdare och behöver slipas mer sällan. Jag rekommenderar inte keramiska knivar. De är väldigt ömtåliga och det blir lätt hack i eggen eller att spetsarna går av. Och de måste slipas i speciella slipmaskiner.
Jag avråder å det bestämdaste från elektriska slipmaskiner som inte våtslipar. Dessa kan mycket snabbt förstöra kniven – dels genom att slipa för mycket och dels genom att överhetta bladet och förstöra härdningen. Personligen föredrar jag våtslipstenar och en stadig hand. Den bästa på marknaden är Edge Pro Apex. http://www.edgeproinc.com/ Inte långt efter kommer knivslipar från Minosharp http://www.minosharp.jp/
Här ses ovan nämda slipset i toppklass, Timjanochteologis knivar slipas på detta sätt med fantastiska resultat och med rätt vinklar på eggen.
Kom ihåg:
Använd skärbräda av trä eller plast.
Aldrig diskmaskin!! Värmen i diskmaskinen förstör härdningen i kniven.
Använd skärpstål regelbundet.
Syr 31:25-30
25 Försök inte spela karl vid bägaren, ty vinet har fört många i fördärvet.
26 Ugnen prövar ståleggens skärpa liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.
27 Vin är som livet självt för människan om det dricks i måttliga mängder. Vad har man för liv om vinet fattas? Det blev ju skapat till människans glädje.
28 Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet ger vin i rätt tid och i lagom mängd.
29 Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått medan man hetsar och utmanar varandra.
30 Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig, det minskar hans styrka och vållar sår.
Chili och citrusspjäll med Kantarellrisotto.
skala av det yttersta skalet av tre apelsiner, tre lime och tre citroner. Viktigt att inte få med det vita under skalet som är bittert i sin smak. Använd rivjärn eller zestjärn med fördel. Lägg i mortel tillsammans med ingefära, vitlök och scharlottenlök, röd, grön, habanero, torkad, rökt chili. Ja ta färsk god chili efter eget tycke. Mortla ihop detta till en pasta. Tillför Sambal Olek, chipottle pasta, matolja och salt
Placera tunna spjäll av fläsk i en djup panna. Gnid in kötet med chili och citrus pastan. Pressa apelsin och limesaften över och låt fruktresterna steka med.
Låt stå och dra en stund. Du kan lägga torkad rökt chili ovanpå och strö lite rökt salt över. Värm ugnen till 225 grader. Sätt in fläsket och sänk efter en liten stund värmen till 150 grader och stek tills benen lossar lätt. Ös mot slutet en blandning av honung, soja och apelsin/limesaft över spjällen.
När köttet är färdigstekt låt stå till sig en stund, du kan pensla på lite ytterligare av honungsblandningen
Finskiva ett par morötter, finhacka lök och skiva upp färska kantareller
Smält smör i en panna
Fräs lök, morötter och kantareller lite lätt. Tillför risottoris och fräs på en liten stund till.
Tillför buljong, valfri, och vittvin. Jag använde ett Alsacevin gjort på riesling. Låt allt puttra ihop under försiktig omöring tills riset är klart. Mot slutet kräma till risotton med 1 dl grädde. Låt puttra ihop till en krämig konsistens. Den skall ej vara för torr. Salt och peppar efter smak.
Servera spjäll och risotton med ett gott glas rosevin eller kall öl. Smaklig måltid önskar eder Uffe
För 12 år sedan hade jag en dröm. Jag drömde jag kom flygande, drömmar är ju så härliga på det viset, uppifrån och ner mot landskapet. Där fick jag syn på en jättestor pyramidformad ( treenigheten är ju symbolen för Fader, Son och helig Ande i ett kristet sammanhang i alla fall) byggnad som låg och glänste i solskenet. ( Visserligen har ju en pyramid fyra hörn men i drömmen uppfattade jag den som en treenighet, red. anm.) När jag ytterligare närmade mig såg jag att halva grunden låg på den fasta klippan och andra halvan låg på en utbyggd plattform. Det hela såg verkligen imponerande ut på håll!
Ju närmare jag kom såg jag att det inte var som det skulle vara med plattformen. Jag flög ner mot den och över klippkanten och under den väldiga bottenplattan där ”pyramiden” vilade. Då såg jag att det pålverk, som var konstruerat för att hålla upp hela bottenplattan, var i ett bedrövligt skick. Stockar hängde, bjälkar saknades och träramen var angripet av maskar och röta. Där hade inget underhåll utförts på mycket, mycket länge……
Jag kommer så tydligt ihåg att jag insåg ”Herregud det kommer att rasa ! Grunden är fördärvad jag måste varna de som är inuti pyramiden”. Men som med alla drömmar vaknar man. Ibland kommer man inte ihåg vad man drömt ibland gör man det. Denna gång kom jag tydligt ihåg drömmen. Dessutom kom en bibelberättelse till mig denna morgon och den handlade om de tio brudtärnorna (Matteus kapitel 25:1ff).
Detta var ungefär tiden för Svenska Kyrkans skiljande från staten eller om det nu var tvärtom. Det var en tid då mycket som borde ha hänt absolut INTE hände. När möjligheterna fanns att verkligen reformera kyrkan och hennes sätt att arbeta i världen, ta sig an en rad med utmaningar och hitta nya fruktbara sätt att arbeta. Istället gjordes i princip ingenting utan det tuffade på ungefär som vanligt. Den viktigaste principen var/är att det skulle vara en öppen demokratiskt folkkyrka där förtroendevalda fortsatte att ha hand om pengarna och ansvaret för ”underhållet” på samma sätt sedan Gustav Wasas dagar.
Jag tog upp min dröm med några människor som ”tagit” åt sig makten i denna minokrati som Svenska Kyrkan utgör och fick verkligen veta att jag inte skulle lägga mig i sådant som jag inte hade med att göra eller begrep. Det kunde ju säkert äga sin riktighet men som jag brukar säga: den enda sanna vetenskapen är efterklokheten!
I bibeln står det att visheten kommer att ge visheten rätt. Givetvis är det ju ett hyckleri att påstå att Svenska Kyrkan är eller har varit en demokratisk folkkyrka det visar ju antalet röstande väldigt tydligt. Istället har Kyrkan varit en minokrati där ett fåtal människor tagit ett järngrepp över det arv som våra förfäder och förmödrar lämnat efter sig. Att verksamheten blivit mer intern och mindre angelägen för vanligt folk visar forskning som tar upp Kyrkans misslyckande med sitt kunskapsuppdrag de senaste femtio åren. Samt att gudstjänststatistikens kurva går precis tvärtemot vad arbetslöshetens kurva gör. Det mesta krymper och minskar, monteras ner förvandlas till kulturarv och försvinner i sin levande form. Församlingen har i mångt och mycket reducerats till de anställda och deras görande, låtanden och egna kiosker som öppnats över hela vårt land bekostat av församlingens medel. Här har vi resultatet av de senaste årens förvaltarskap och styrning! Där har många tagit åt sig makten i Kyrkan och inte skilt på sina egna ärenden och Guds. Gör inte de som skall styra verksamheten detta är det svårt även för normalhedliga syndare, dit jag räknar mig själv, att navigera i den kyrkliga terrängen!
Nu tar han väl ändå i en smula tänker någon som möjligen tar tid att läsa detta. Låt oss se lite på den pågående reformation som nu sker i Svenska Kyrkan i det tysta. Jag kallar det den ”tysta reformationen” eftersom den mest sköts i det stora inomkyrkliga innanhav som ännu finns. ”Majoriteten” i folkkyrkan de som ”aktivtpassivt” betalar har ringa eller ingen kunskap om hur saker och ting går till eller ser ut där. De allra flesta tror ju att det är Ärkebiskopen som styr och bestämmer men det har inget med den verkligheten att göra möjligen som symbol men makt har ÄB inte. Man måste veta när man skall veta saker och veta när man skall tro. Blandar man i hop detta kommer man att få stora problem.
Kyrkans organisation har förvandlats till ett ”Pyramidspel” Stiften har tagit hand om skogarna och har tillsyn men inget ansvar. Arbetsgivaransvaret och ansvaret för ekonomin ligger lokalt på alla församlingar runt om i riket. Pengarna (energin) är nu på väg att ta slut i systemet och 30% av Svenska Kyrkans församlingar får inte sin budget att gå i hop inför 2013. Kyrkan eroderar så att säga nerifrån och upp. Jag skrev för länge sedan på FB om min fundering över framtiden där jag påpekade att om inte ett under inträffar så kommer minst en tredjedel av Kyrkans församlingar och personal att försvinna. Det är två till tre Trollhättan i det scenariot men det kommer inte att ge utslag på samma sätt eftersom kyrkans organisation är byggd som ett ”pyramidspel” där församlingar säger upp och minskar lite i taget. Det kommer att fungera på samma sätt som i refrängen: faller I faller A FALLER ALLA!
Talesättet ”Kyrkan de har pengar de” kommer vara och är strax ett minne blott. Kyrkoordningen som är kyrkans styrdokumet är underordnad svensk grundlag. Det innebär att det i själva verket är regering och riksdag som styr över kyrkan. Så mycket var skiljandet från staten värt. När Kyrkan och Staten gick i sär hände inte det som borde hänt. I stället för att tänka nytt och visionärt när man hade chansen att forma något nytt levererades ”more of the same”! Nu befinner sig inte längre Kyrkan i den position där hon själv i ”rätt position” kan forma sitt öde. Nu måste det bli rättning under galgen! Det är än tydligare att det är pengarna som styr. Guldet har blivit sand och även politikerna kommer att försvinna bort från henne enligt principen: inga pengar inga politiker. Kyrkans Tidning nummer 45/ 2012 rubriksätter: ”Två av tre politiker försvinner” från lite drygt 3400 till cirka 1250.
Där kommer inte att finnas några nationella handlingsplaner för denna utveckling. Den ateistiska staten kommer inte och har inte ens noterat detta utan fortsätter att tanka ur en miljard om året ur kyrkan i momspengar som Kyrkan inte har rätt att dra. Pengar har under lång tid betalats ut till mängder med människor som sedan länge slutat bidra till församlingen som man gjorde förr utan i stället skickat fakturor och skott sig på församlingarnas bekostnad. Fallskärmar har öppnats, konflikter har lösts med utköp för miljoner och åter miljoner och girighet och annat har florerat på ett sätt som säkert får Nathan Söderblom att snurra varv på varv i sin grav! Pengar (energi) som våra förfäder och förmödrar samlat i hop i generationer är nu på väg att ta slut.
Det pågår just nu en slakt av den sista gödda kalven i Sverige och när den är slaktad finns inga fler att ta. Det kitt som kyrkans tro har utgjort för att hålla samman detta lilla konungarike är på väg att torka bort och rutorna faller ur en efter en. I takt med att kyrkklockorna tystnar och gudstjänsterna upphör. Kyrkor rivs, säljs eller byggs om till barer och hotell försvinner det sista som höll Sverige samman. Socialdemokratin är marginaliserad, monarkin på väg utför, demokratin kämpar och i takt med fantasilöst och visionslöst kameralt regerande av vårt land, där människor i hundratal förlorar sina jobb var vecka, kommer sverigedemokraterna att fördubbla sina röster vid nästa val. Ateister och ”Humanisterna” under Sturmaks ledning har aldrig byggt Sverige och de kommer inte heller att göra något av vikt och värde för detta land heller framöver heller. Av månsken växer nämligen ingenting. Det är endast solen och äkta tro som kan skapa en levande framtid! Det samhälle som nu gör examen har förvandlat barn, gamla och sjuka till kostnadsställen i de kommunala budgetarna där ekonomerna styr istället för de som är nära barnprofessionella eller näraäldreprofessionella. Kallet har kallnat i takt med att tron jagats på flykten och ersatts med lusten till pengar. Denna klimatskiftning har gått fortare och är långt mer dramatisk med större konsekvenser för människan än den andra klimatkatastrof som vi ändå har lite koll på genom media. Den mellanmänskliga temperaturen har sjunkit som en sten och solidariteten med allas bästa för ögonen har frusit till is. Berättelsen om Narnia är en saga att stava sig igenom tänker jag i mitt stilla sinne…
Det var tron som fick tidigare generationer att bygga och resa kyrkor mot himmelen. Det var omöjligt men det gjordes utan truckar eller lastbilar! Nu är det i princip omöjligt att renovera skolor eller sjukhus än mindre ge barnen moderna lokaler att gå till under sina arbetsdagar. Det var tron som skapade visionen om en bättre framtid. Det var tron som skapade vård, skola och omsorg där fattigdom utrotades och bildning skapades. Kallet till läkare, sjuksyster, lärare ja till och med präst utgjorde klangbotten till arbetet med och för människor. Det var tron som drev både demokratiutveckling och samhället framåt. Det var den grundläggande tron om människans lika värde som utgjorde basen för skapandet av fredsprojektet FN med idén om människors okränkbara värde. Ja listan kan göras lång och ännu längre. Visserligen har tron en baksida men det har ju allt i ovarsamma händer. Min poäng är att människan inte klarar sig utan tro! Den är lika viktig som syret i luften vi andas eftersom vi är skapade till sociala, sexuella och Andliga varelser. Vi är helt enkelt gjorda sådana och inget kan ändra detta!
Se på vårt samhälle idag med alla varsel och den riktning som vi har mot framtiden. Vad kan ge oss modet åter? Är det mer av samma sak som vi haft nu sedan det ekonomiska monitära systemet kollapsade och räntan steg med 500%? Inbillar vi oss på fullaste allvar att det som händer i Grekland inte kan hända här? Jag säger er att det kan hända här också! Vi har sedan länge levt över våra tillgångar och 80% av Sveriges invånare har nästan inga ekonomiska tillgångar utan bara skulder. Vad händer när energin tar slut (pengarna)? När mathon är tom börjar de hungriga djuren att slåss om skulorna sa alltid min morfar som visste att handla för sparade pengar och inte skuldsätta sig. Där har allt ändrats. Göran Person sa ju i regeringsförklaringen för rätt länge sedan ”den som är satt i skuld är inte fri” Hur kan vi då anse att vi är fria? Vi är inte fria! Vi dignar under bördor både till vårt yttre och till vårt inre och skuld till det framtida uppväxande släktet.
Jag är inte partipolitisk men politisk. Den visionslösa, troslösa politik som nu är förhärskande är förödande för vårt land. Beröva människan hennes tro så berövar du henne framtiden! Vi behöver tänka på ett nytt sätt, göra annorlunda för att få ett annat resultat. För detta krävs mod och för mod krävs tro. Se bara på Mandela, han gjorde skillnad för att han trodde och stod fast. Skulle han varit politiskt korrekt som klimatet i vårt land bjuder, hade Sydafrikas folk fortfarande varit fångar i sitt eget land.
I denna tid finns nu Svenska Kyrkans framtid och den kommer fort. Människor är trötta på politikers globala experimenterande, riskkapitalisters profiterande på barn, sjuka och gamla. De är trötta på kommunernas ständiga nedskärningar och misslyckande med de grundläggande uppgifterna. Människan söker nu något annat som kan ge liv, sammanhang, mening och en framtid. Det lokala samhällets återkomst är för dörren. Där finns församlingen troget kvar…… Där finns Evangelium som vi, Guds bristfälliga kyrka, alltjämt förvaltar. Ett evangelium som talar om att människan är skapad övermåttan underbar och till Guds avbild. Där Gud älskar dig för den du är inte för den du inte är. Där du får vara människa först och sedan kristen som en hjälp att nå fördjupning mot din fantastiska nedlagda inre potential. Vi kan återta kallet genom tron att tjäna varandra och återupprätta människovärdet som den ateistiska staten devalverat i takt med allt annat. Min definition av ondska är just den att man tar något från människor och ersätter detta med ingenting. Använd de glasögonen och se själv!
Vi vill och vi kommer att lyckas denna gång nu när det riktiga skiljandet mellan stat och Svenska Kyrkan ser ut att bli av. För detta krävs en övergång till entreprenöriella kyrkoråd som vågar fira gudstjänst och tror på en framtid. För om inte vi som är troende gör det vem skall då göra detta? Det behövs modiga ledare som inte bara stoppar huvudet i sanden och förbjuder allt nytänkande för att de är rädda om sitt eget och inte törs kasta det politiskt korrekta överbord.
Förvaltarfasen är slut. Tron på den nya översteprästerna som styr börsen och marknaden går mot sitt slut är slut. Deras tid är ute när vanligt folk inser att de blivit lurade på sina besparingar och framtida pensioner. Guldet blev åter till sand utom för de fåtal som roffade åt sig det som fanns. Denna gång måste vi göra det som inte gjordes förra gången och stå upp för ett framtidsalternativ. Vi får hjälp med detta då halva basen av ”pyramiden”rasar och pengarna försvinner. Inte ens hälften kommer att vara kvar. Kristen tro är på väg från en kvantitativ tro till en kvalitativ. Detta kommer att förskjuta makt och ge människor tro och hopp åter då vi måste vända oss till Gud och inte till pengarna för att nå det riktiga och sanna livet. Det är det ledarskapet människor förväntar sig och söker! Evangelium är gratis att sprida och att ge varandra kärlek och känna medmänsklighet är gratis precis som Guds NÅD. Allt som sker nu är födslovåndor men som vi vet kommer glädjen att bli desto större när ”ett barn är oss givet på denna dag efter Guds välbehag!” Låt oss minnas att även om vi kan känna oss lite vilsna så är vi aldrig övergivna.
Efter dessa kryddiga och reflekterande rader kanske lite Cajunkäk skulle sitta fint i Engströmspannan.
Förbered de ingredienser som du väljer för din anrättning. I detta fall ser ni morötter, champinjoner, vårlök, paprika, majs, vitkål, kryddkorv efter smak, lök, bacon, fläsk, ingefära, tomat, chili, vitlök och rökt ost.
Hetta upp pannan, om du har en grill kan du ju använda en mindre panna att ställa på eller laga på spisen, häll i rikligt med olja samt smör.
Stek nu allt efterhand. Börja med det som tar längst tid. Bryn gärna köttet först och för åt sidan då det fått yta och fortsätt sedan med grönsakerna.
Det är rätt rofyllt att laga mat så här. Du kan givetvis göra detta inomhus om du har möjlighet.
Låt det ta lite tid att puttra samman under omrörning. Tillsätt sedan kycklingbuljong och eller grädde om så önskas. Salt peppar efter smak, spiskummin och paprikapulver är gott.
När rätten är genomvarm kan du servera med ris eller vad du önskar. Givetvis kan du låta riset steka en stund i fettet och sedan puttra färdigt i buljongen. Du får då allt i ett. Servera med en god sallad och något kallt att dricka.
Till avslut denna gång citerar jag ”barnet självt”: ” Var inte rädda” och ur Johannes evangelium ”ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.” Gör vi det så kommer tron åter, vinden vänder och ISEN smälter.
Jag var och såg The Hobbit häromdagen. Jag gillar verkligen Peter Jacksons filmatisering av Lord of the Rings när den kom, som var över min förväntan. Det är storslagna och oerhört välgjorda filmäventyr.
Jackson har lyckats få med en hel del av andemeningen i böckerna. Men det har alltid funnit något som jag retat mig på, men inte riktigt kunnat sätta fingret på. När jag såg The Hobbit kom jag på det.
Jackson missar en mycket viktig poäng: alla hans böcker är fyllda av kristen symbolik. Tolkien var en hängiven katolik, något som hade stor betydelse för hans skrivande och som ofta glöms bort.
Frodo ger Gollum fingret vid ondskans stup
Tolkien var själv mycket tydlig med att Sagan om Ringen är ett religiöst och katolskt verk, både i budskap och värderingar: ”Till en början var det omedvetet, med vid revisionen av boken blev det medvetet. Av denna anledning finns inga beskrivningar av religionsutövning i boken: religionen finns i berättelsen själv och i dess symbolik.” skrev han i ett av sina brev till Jesuitpastorn Robert Murray, utgivna postumt 1981.
Det finns en inneboende kristen moral i verket, exempelvis att makt korrumperar. Ringen förgiftar bärarna med makt, utan andra mål än just makten själv. De både älskar och hatar makten, som en heroinist både hatar och älskar drogen.
Det finns heller inga varelser som är onda från början i böckerna. Det är framförallt tydligt hos Gollum, men inte ens Sauron var från början ond.
Ett genomgående tema i Sagan om Ringen är betydelsen av nåd. ”Nåd” är ett av de vanligaste orden i Bibeln. Det står på 228 ställen, noga räknat. Gandalf säger till Frodo: ”Många som lever förtjänar att dö. Men många som dött förtjänade att leva! Kan du ge dem livet åter? Då ska du inte vara så snabb att dela ut dödsdomar.”
Både i boken och i filmen bär Frodo hjältemodigt ringen till den enda plats där den kan förstöras, men han klarar inte av att motstå den onda kraften. Han snubblar på målsnöret och hävdar istället sin rätt att äga ringen. I samma stund attackerar Gollum och biter av Frodo fingret med ringen: “Dansande som en vansinnig höll Gollum ringen högt lyftad i sin hand med ett avbitet finger fortfarande fastsittande kring dess rundel. … − Min skatt, min skatt, min skatt! vrålade Gollum. Min älskade! Å, min älskade! Men just som han lyfte ögonen för att stirra sig mätt på sitt byte tog han ett steg för långt ut, vacklade till, stod bråkdelen av en sekund och svajade med flaxande armar på kanten och störtade sedan ner med ett fasanfullt skrik.”
I filmen däremot, kastar sig Frodo på Gollum efter att han bitit av fingret, och båda trillar över stupet. Gollum faller ner i lavan med ringen, medan Frodo räddas av Sam.
Jacksons version är möjligen mer dramaturgisk och fokuserar på att Sam är hjälten. Men Jackson tappar själva poängen med scenen. I boken misslyckas Frodo. Han ger upp redan när Gollum tagit ringen, men räddas av försynen, som en handling av nåd. Det är här som det gamla svenska ordet ”frälsning” får sin rätta betydelse, som idag nästan enbart har en religiös betydelse, men som helt enkelt betyder räddning.
Det är Frodos både misslyckande och seger i det ögonblicket, som är böckernas fokus. Tolkien skriver i flera av sina brev att det är oundvikligt. ”Det är möjligt att [Frodo] kom ihåg en del av den sista scenen när ringen förstördes. Men man måste inse: förkroppsligade varelser kan inte motstå ondskans makt i världen, inte ens de ’goda’”.
Genom att ändra den scenen ändrar Jackson i filmversionen hela poängen med berättelsen.
Jag tycker tyvärr att Jackson gör samma misstag i The Hobbit. Det är en mycket enklare berättelse, men det är samma grund med en liten och osannolik hjälte. Bilbo går motvillig med på att vara med på äventyret. Dvärgarna tvivlar på att han kan göra nytta och Thorin Ekensköld menar att han bara är en belastning för sällskapet.
Gästbloggare Jan Sandred tolkar Tolkien
I filmen vinner Bilbo respekt hos Dvärgarnas först efter en lång strid med orcher och ulvar, då han övervinner sin rädsla och dödar en ulv som tänker döda Thorin Ekensköld.
I boken gör han det genom att vinna en strid med talande jättespindlar genom list och intelligens. Tolkiens Bilbo vinner respekt genom att vara modig och intelligent, genom förnuft och heder. Han använder ickevåld och lyckas tack vare sitt förstånd. Jacksons Bilbo vinner respekt genom att bli en krigare.
Det är inte de stora och starka som i längden vinner segrarna i Tolkiens värld, utan det oansenliga och vardagliga. Gandalf säger i The Hobbit: ”Saruman anser att ondska bara kan besegras med makt, men det är inte min erfarenhet. Jag har upptäckt att det är de små vardagliga handlingarna hos vanligt folk som håller mörkret borta. Små handlingar av vänlighet och kärlek.”
”Det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.” (1 Korinthierbrevet 1:27-29)
Efter dessa, som vanligt, tänkvärda rader kanske Frodos hjortbiffpanna kan passa?!
Lägg i ca 500 g hjortfärs i en bunke tillsammans med ett ägg, salt , nymalen peppar, krossade enbär, vitlök och finhackad gul lök. Timjan och en nypa råsocker är gott. En smula grädde och olivolja rörs ner. Låt färsen stå en stund innan du formar små biffar.
Lägg i smör i en panna och stek till fin yta.
Slå över grädde, vin och mer timjan, gör i ordning sockerärtor
Låt grädden och vinet sjuda in i biffarna och löken
Under tiden gör du potatis och palsternacksmos. Smaksätt med smör, salt, peppar, muskotnöt och tryffelolja. Bred moset över biffarna i en gjutjärnspanna, eller ungsfast form.
Riv god smakrik ost över och gratinera i ugnen till anrättningen fått fin färg. Lägg över fina sockerärtor som garnityr
Att dricka en gott rött till kan passa väl.
Smaklig måltid allesammans önskar eder Uffe Ulf Engström
Här finns den i två översättningar, en rak och en bearbetad. Källa: Ninnis skrivklå´a
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra; mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden.
Hjälp mej att leva en dag i taget; Att glädjas åt ett ögonblick i sänder; och att acceptera motgångar som en väg till frid.
Hjälp mej att – likt Honom – ta denna syndiga värld precis som den är, inte såsom just jag vill ha den.
Hjälp mej att lita på att Gud gör allt väl om jag överlåter mej åt Hans vilja.
Ge mej nåden att få leva någorlunda lycklig i detta livet – och i fullkomlig salighet tillsammans med Honom i det tillkommande.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra; mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.
Denna bön/ meditation är en viktig vän och kraft ett ”livshandtag” för många människor. Många tror felaktigt att den är till för människor som är alkoholiserade eller narkomaner slavar under sina droger och vill ta sig ur sitt beroende. Denna bön eller meditation är större än så. Vem är egentligen INTE missbrukare? Mitt svar på denna fråga är INGEN! Vi har bara gjort detta i socialt och ekonomiskt hänseende så att dessa grupper alkoholister och narkomaner särskilt pekats ut och stigmatiserats. De är vår tids leprabärare!
Niebuhr slår huvudet på spiken när han formulerar sina rader och hjälper oss att upptäcka gränsen mellan det fasta och rörliga i tillvaron. Mysteriet med det föränderliga. Vad är evigt och vad är det inte? Frågor som människan sysslat med i långeliga tider. Man kunde säga att han tänder upp ett fyrljus i gränsvattnet mellan tro och vetande och på så sätt hjälper oss att navigera lite tryggare mellan reven.
Kyrkofadern Augustinus (354-430) talade bland annat om begreppsparet UTI och FRUI. Dessa skulle närmast betyda BRUKA och NJUTA på svenska. Han menade att om man brukar det man skall bruka och njuter det man skall njuta så hamnar människan rätt men börjar hon njuta det man skall bruka och bruka det man skall njuta är vägen utför påbörjad.
En egocentrerad tid där jag går före vi
En kortare och något mer modern variant av detta resonemang kunde vara: det gäller att för oss att använda saker och ting av rätt anledning. Äta av rätt anledning, dricka av rätt anledning, arbeta av osv. Det gäller allt! Allt som du kan bruka kan du även missbruka. Mat, dryck, arbete, sex, religion, andlighet, politik, relationer, pengar, makt, godis, renlevnad, Internet, spel, idrott, sol, kärlek, rädsla, hälsa, fart och själva livet. Listan är lång och den kan göras hur lång som helst…….. Den har dessutom inga gränser denna lista utan gäller alla människor i alla världens länder.
Allt fler missbrukar relationer med stora kostnader som följd. Oavsett om det är ett överdrivet narcissistiskt intresse för sig själv eller självupptagenhet med den nya tekniken som verktyg eller att det handlar om att relationer inte längre fördjupas utan ständigt byts mot nya så uppstår konsekvenser för omgivningen. För hette det att ”jag tänker alltså är jag till” Nu heter det ”jag känner alltså är jag till” Vad som är rätt för mig känner jag och detta till och med överordnas förnuftet. Där kan vi tala om Hegels pendel som nu svänger ut mot förnuftets antites. Det är inte längre en fråga om motsatsparet tro och vetande utan om spänningen mellan att tänka och att känna. Beroende på hur tyngdpunkten ligger och sammanhang får man givetvis olika resultat. Det är inte en tillfällighet att omedelbar tillfredsställelse har ersatt hänsyn och det allmännas bästa. Varför åt du detta? Du vet ju att du har diabetes….Jag kände för det. Men du vet ju att……….. De flesta av oss är ”normalhederliga syndare” vars missbruk sällan märks eftersom vi missbrukar lite av fler saker samtidigt och det ofta skiftar över tid. Tiderna ändras och vi oftast med dem. Talesättet lyder ju att summan av lasterna är konstant. Om man jämför en människa som missbrukar relationer med en människa som missbrukar arbete, smågodis eller knark ser vi genast att det finns grader på skalan hur vi ser på bruket/missbruket. Arbetsmissbruk anses ju fortfarande finare i relation till mat och godis missbruk för att inte tala om drogmissbruk. Men är det mindre dödligt? Det avgörande är hur samhället och den sociala gemenskapen ser på det hela. Helt klart är att både arbetsmissbruk och mat missbruk är på väg att ställa sig allt längre och längre fram i kön över missbruk. Inom tio år är de i samma klass som alkohol och narkotika. Medan viss form av narkotika vinner insteg och anses rumsrent och inte så farligt längre. Jag tycker mig se två huvudfaktorer när värderingar ändras, de finns i alla fall alltid med.
Först är det pengar. Hur mycket ett missbruk kostar för samhället tycks vara avgörande för hur vi ser på varandras böjelser. Det andra är kunskap. Vi lär oss hela tiden mer om vad som är nyttigt och mindre nyttigt för oss. Det har ofta inget med hur vi sedan faktiskt handlar mot oss själva och andra att göra men en faktor är det.
Ett exempel på detta från min tid som rektor var när kom till en av förskolorna på ett oanmält besök. Jag hade varit där dagen innan och gått igenom de nya bestämmelserna angående rökning på arbetsplatsen och på arbetstid. Då jag hade bråttom sneddade jag igenom området för att ta bakvägen in via lastkajen. Där stod en välutbildad förskollärare och rökte. Jag ,hennes chef, kom och hon blev tagen på bar gärning med ett antal regelbrott mot arbetsmiljön. Jag såg henne i ögonen och lät henne förstå hur ledsen jag blev innan jag tyst passerade in genom dörren. Ledsen blev jag inte för att hon rökte utan för att hon var höggravid. Hon väntade barn samma månad. Jag insåg omedelbart att oavsett vad jag skulle göra skulle hon fortsätta. Hon var slav under sin last och inte vän! Detta drabbade tredje part som var helt oskyldig. Sådan är också människan i allt för många fall!
En livshållning jag försöker lära ut och själv följa är att vara vän med sina laster och inte slav under dem. För lasterna har man! Öppna eller dolda men de finns där alltid och hos alla.
Klart är att moral och moraliska förskjutningar mer handlat om socioekonomiska faktorer än om religion genom historien. I detta sammanhang är religionen överskattad och givetvis underställd ovanstående resonemang. För mycket religion är även det ett missbruk! Två områden där man tydligare än andra kan se dessa förskjutningar i våra dagar är inom mat/ fetma och inom relationsområdet. Sjukvårdskostnaderna för människor som äter och dricker av fel anledning ökar med astronomiska belopp och samhället kommer inte att klara dessa i framtiden. En miljard människor lider av fetma i västvärlden och sjukvården kan aldrig operera alla. Samtidigt finns en miljard som är undernärda……Det beror på fördelningspolitik. Det vet vi alla men vi blundar och fortsätter att blunda.
Att korta hörnen och döda det levande för att vinna vad vi inte äger
Religionens bidrag till detta har inte ändrat sig genom åren då en av dödssynderna är och förblir frosseri men man kan frossa på olika sätt vilket vi sällan tänker på. Man kan även frossa i hälsa, renlevnad, relationer, regler och kontroll etc. Sanningen om oss är; om vi inte av fri vilja vill…. så gör vi ändå som vi vill. Om vi inte förstår varför vi borde leva på ett visst sätt och verkligen vill det så gör vi det inte!
Ingen människa har någonsin lärt någon något som inte själv vill det!
Vi är inne i den fria och självständiga människans tidevarv. Ingen inte ens Skaparen, om man nu tänker sig en sådan, bör besvära sig med att tala om hur den moderna människan borde leva. Men konsekvenserna uteblir aldrig. Säger man ja i ena änden får man säga nej i den andra och tvärtom. Detta är både en naturlag och en andlig lag. Allt hänger ihop det är bara frågan om man vill se detta eller inte. Det senaste decenniets miljödebatt och forskning är väl bevis nog i sammanhanget. Vi har ca 2000 miljöskulder bara i vårt land som ännu inte sanerats där människan kortat vägen i hörnet och tagit ut vinster utan hänsyn till andra sig själv eller naturen. Konsekvenserna är tydliga och de är kvar……osanerade.
Hur skall man då navigera i dagens samhälle? Hur skall man klara allt ansvar parat med alla val som vi i alltför hög hastighet måste klara? Sinnesrobönen är ett verktyg som hjälper oss att sortera. Det finns alltid saker som jag inte eller aldrig kan påverka. Hur solen går upp och ner är ett enkelt exempel. Det kan jag inte påverka men jag kan påverka var jag befinner mig den mörka delen av året om jag som jag bor i Norden. Själva nyckel i denna bön är just formuleringen: och förstånd att inse skillnaden. Det har med vishet att göra och den kan inte kokas fram på 2 minuter i en mikrovågsugn. Livsvisdom tar mycket lång tid och är ömtålig. Dessutom kräver den lika delar förnuft och känsla kombinerat med uthålligt arbete som många gånger sätter ens egna begär åt sidan. Därför är den vägen mycket smal och få kommer att finna den särskilt i våra dagar när den moderna människan helt och hållet missförstått sin plats i universum. Hon är en del av detta universum inte centrum av det!
Lär dig att sortera i ditt sinne och det är ett första steg mot vishet! Använd sinnesrobönen som ett raster och bestäm dig för vad du skall lägga kraft på. Påverka det du kan påverka och släpp det andra. Spara krafterna till det som du kan ändra på. Tänk en ny tanke, gör på ett annat sätt och få ett annorlunda resultat. Sluta med att göra mer av samma sak. Det leder inte framåt utan i cirkel om ens det. Tänk dig att du börjar med trappan nerifrån och upp i stället för uppifrån och ner. Ha inte alltid de stora visionära tankarna för ögonen utan arbeta med det lilla i den lilla världen. Sedan kan trappsteg läggas till trappsteg och allt närmare himlen kommer du. Det är ett bra råd för att inte bli lurad på sitt liv som enligt mitt sätt att se det är en definition av ondska. Att ta i från människan allting och ersätta detta med ingenting.
Var vän med alla dina laster, med din längtan och dig själv. Var inte slav utan fri!
Med tanke på att vi går på pumpen så ofta gör vi nu en pumpasoppa med glimten i ögat och med rotselleri, vitlök en skvätt grädde och vitt vin
Fräs upp smör och olja i en kastrull med tjock botten. Fräs lök utan att den får färg.
Kärna ur butternut pumpan och skala rotsellerin
Skär pumpan i cmstora bitar, rotsellerin likaså
Skiva ett par vitlökar och riv skalet av en citron
Fräs pumpan och rotsellerin, häll på vitt vin och buljong. Använd grönsaks eller kyckling buljong.
Mixa soppan slät med grädde, salt och peppar. Servera på varma tallrikar
”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden* och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.” (Lpo 94) * författarens understrykningar
Förr fanns Luther på varje lärares axel men inte längre
Att skolans uppgift är att lära barnen läsa, skriva och räkna är nog de allra flesta medvetna om. Det är den ena pelaren som bär upp vår skola. Men i takt med att skolan gått in i ett nytt årtusende har en ny pelare tagit form. Värdegrundspelaren byggs sakta men säkert upp. Varför sker detta nu?
Vi har inte längre den enhetliga bondekulturens värderingar och den politiska drömmen om folkhemmet att stå på. Vi och vår omvärld har tagit ett stort kliv bort från detta. Sverige är med i EU och skolans elever kommer från hela världen. Den svenska enhetskulturen är som saft som sakta men säkert spetts ut till en svagare dryck. Men gäller det även våra ”svenska” värderingar? Och vilka är de i så fall?
För några år sedan sände vår stadsminister ut ett material om förintelsen. Detta som ett led i kampen för demokrati. Det verkade som vuxenvärlden, representerad av våra politiker, kommit underfund med att vi inte föds som demokratiska personer med en alldeles särskild demokratigen. Anledningen till dessa åtgärder, och den debatt som fanns i anslutning till arbetet med Lpo 94, var att de vuxna upptäckte att ungdomskulturen inte följde de mönster som ansågs passande. En slags moralpanik bröt ut och alla ville tala om vad som skulle göras. Särskilt i skolan där vi förvarar våra barn. (En skola utan ordentliga resurser tenderar att bli en förvaringsplats.) Då fick vi samtalen om kristen värdegrund i skolan. Kristen etik stod högt i kurs och vi fick följande skrivning, efter mycket bråkande, som det plåster vi skulle applicera på våra elever:
” den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”
Låt oss ställa frågan: Vad det är för skillnad på kristen etik och på västerländsk humanistisk etik?
Det var som om politikerna trodde att om vi bara backar tillbaka in i bondesamhällets värderingssystem med kyrkan mitt i byn så kommer allt att ordna upp sig. Inget kunde vara mer fel. En förutsättning för att etik i kristen tradition och västerländsk humanism skall kunna läras ut är att byns invånare har någon relation till detta. Många var de som redan under 60 och 70-talen gjorde upp med dessa värderingar och engagerade sig i helt andra värdesystem, exempelvis marxism, vietnamrörelsen, feminism, kommersialism kamp för miljön och andra starka strömningar. Kyrkan var inte då som nu intressant som värdeskapande för dessa generationer.
Många av de som i dag leder skolans arbete kastade av sig de så kallade kristna värderingarna i sin ungdom och satsade på annat. Idag har de fått detta på sitt bord igen. Det blir inte enkelt att hantera. Inte minst beroende på att kunskaperna om vad det innebär och vad sk kristna värderingar är, är så skiftande. Därför kan byns invånare inte ens i ringa grad relatera till eller lära ut vad kristen etik är! Man skulle kunna säga att här finns ett gemensamt behov av utbildning där barn och vuxna är elever. Sanningen om dagens nu situation är att vi inte vet vad värdegrunden i vårt samhälle egentligen är. Vi vet inte vad vi är överens om att vara överens om. Detta går naturligtvis ut över barnen. Ordet värdegrund signalerar ju just något grundläggande. Detta finns i dag som ord i dokument men få av våra elevers föräldrar kan tala om vad skolans värdegrund är och få beslutsfattare kan redogöra för detta. Notera i sammanhanget att ordet värdegrund är nytt och inte etablerat med innehåll. Detta märks inte minst på våra lärarhögskolor där ämnesinnehållet är otydligt.
Jag vågar påstå att än i dag 2002 går våra lärarkandidater ut sin utbildning utan adekvata kunskaper inom detta område. De vet kanske inte ens om att de förväntas verka för etik i kristen tradition och i västerländsk humanism. Ännu mindre vet de vad detta är!
Vad hjälper det om man har högt till tak om man inte har något golv att stå på? Lärarutbildningarnas ansvar för detta uppdrag är grundläggande. Om inte lärarstudenterna får ordentligt på fötterna när det gäller värdegrundsbyggandet kommer de att stå utan skor när det blir arbetsdag. Detta är en stor riskfaktor till varför unga lärare blir sjuka. Det är ett hälsoproblem som kostar miljontals kronor varje år för att inte tala om de avhopp som sker till förmån för andra yrken. Lärarna förfryser sina fötter. De visste inte vad verkligheten krävde av dem. De förväntades ha kunskaper och kunna mycket mer än ”bara” lära eleverna läsa, räkna och skriva. Orsakerna till detta är som tidigare strukturella. De som styr och bestämmer ser inte den snabba och stora förändring som sker i vårt samhälle just nu. Därför har de blicken åt ett helt annat håll. Läraren hamnar däremot mitt i vardagen och får omedelbart känna stridens hetta. Stora delar av hälsoproblemen för lärare beror på en felaktig utbildning. Utbildningen skall se till att lärarna kommer ut med skor på fötterna och politikerna skall se till att de har ett golv att stå på!
Grundläggande värden: Vad är det? ”Eleverna skall vara som folk” svarade en lärare på min fråga. Min motfråga var ”vad betyder det om man är från Iran, Kurdistan, Somalia, Kiruna eller Malmö om man är flicka eller pojke?” Han kunde inte svara. Här identifierar vi något viktigt. Samhället har förändrats snabbare än vad skolans strukturer gjort. Vi utbildar fortfarande lärare för gårdagens behov! Många av de äldre lärare som undervisar idag har en uppfattning om vad det är att vara som folk men det är baserat på att de är barn av sin tid. Yngre lärare har andra sätt att se på tillvaron eftersom de är barn av sin tid. Skolans tvåterminssystem med potatislov och annat är en rest från det gamla bondesamhället som illa passar dagens arbetsmarknad och familjestrukturer. Här borde en anpassning till nuläget vara på plats. Ett treterminerssystem med kortare lov och större möjlighet för föräldrar att planera semestrar efter sin arbetssituation kunde bättre passa vår tids människor än potatislov.
Vi frågade tusen pedagoger från norr till söder under en föreläsningsserie omkring ämnet Etik och Internet vad skolans värdegrund var för något. Svaren var inte många. Lärarna hade helt enkelt ingen uppfattning om vad detta var. ”Jag är här för att undervisa i kärnämnena sade någon”, en annan ”ja det är väl tio Guds bud i någon modifierad form.” Likaså frågade vi lärarna om hur många som sett filmen Matrix. Omkring två procent hade sett den (alla unga lärare). För eleverna (åk 8-9 samt gymnasiet) gällde motsvarande 98 procent. Filmen, som fick ett väldigt stort genomslag i ungdomskulturen när den kom 1999, innehåller avancerad filosofi, religion och samhällskunskap och är banbrytande inom det tekniska området. I filmen hämtar eleverna både kunskap och värderingar.
Hollywood och Disney lär våra barn värderingar. Längre upp i åldrarna är det naturligtvis kompisarna som spelar en allt större roll. Hur mycket film ser en lärare på högstadiet som själv inte längre har någon relation till egna tonårsbarn? Hur mycket aktuell musik lyssnar de på? Vad vet de om popstjärnornas liv och leverne. Antagligen inte mycket. Ser vi på ungdomars tio i topp-lista hamnar film och musik och kompisar överst på listorna. Hur skall då lärare kunna vinna sin auktoritet hos eleverna. De talar ju inte ens samma språk och riskerar att skapa lektioner som är under elevernas förmåga. Om lärare ser film och lyssnar på musik på arbetstid kan de vinna större insikt i vad som rör sig i ungdomskulturen och därigenom skapa lektioner som anknyter på ett bättre sätt till elevernas situation! Detta är en viktig del i ungdomskulturens värdegrund.
En lärare måste erövra sin auktoritet varje dag. Det går inte att ta sig den, utan man måste förtjäna den. Det är en oerhört snabb svängning som accelererat bara de senaste tio åren. Samma sak gäller för alla traditionella yrkesgrupper, polis, präster, politiker och läkare. Det är inte bara att ställa sig längst fram och tysta klassen och tala utan att bli ifrågasatt. Detta är mycket hårt och slitsamt och kräver utbildning och fortbildning. Dessutom kräver det att man själv vet vad man står för och att man är någorlunda överens som vuxna och drar åt samma håll.
Att vara överens om att vara överens. Lägg därtill att föräldrar inte har tid med sina barn eftersom vår arbetsmarknad ändrat sig så radikalt de senaste tjugo åren. Fyra minuter om dagen i samtal om riktiga saker som inte handlar om, gå och tvätta dig , ät upp maten, gå och lägg dig… Fyra minuter i genomsnitt, vad blir det för värdegrundsöverföring av det? Att säga till en elev att han eller hon skall vara som folk är som att säga till vinden att sluta blåsa. Eleven har ingen eller ringa relation till den uppmaningen. De avgörande faktorerna för detta arbete är tid och lokalförankring. Man kan inte arbeta med värdegrundsfrågorna genom påbud från en skolminister. Det går inte att följa yttre påbud som saknar relation i människors vardag. Drömmen om att skriva en ”värdegrundskokbok” är dömd att misslyckas. Lärare lika lite som elever köper vad som helst av vem som helst hur som helst.
Värdegrundsarbete Tid För att formera ett värdegrundsarbete som angår alla i kollegiet krävs det för det första tid. Vi människor är processvarelser. Allt som vi gör tar tid. Att växa tar tid, att äta, sova, leka, tänka och skapa relationer tar tid. Att bearbeta sorg och kärlek tar också tid. Hela skolan, samhället i stort, lider av ”Karlssonpåtaket” effekten.
Ni vet när Karlsson på taket kommer in till lillebror och där på lillebrors skrivbord ligger en stor härlig persika. Lillebror hade fått den av mormor och sparat den till ett bra tillfälle. Nu kom Karlsson och han tar den, utan att fråga, och smaskar i sig den inför en bestört lillebror. När Karlsson märker att lillebror blir ledsen säger han: ”Hejsan hoppsan detta är en världslig sak”, på sitt överslätande sätt, och så kommer lösningen. Han springer fram till fönstret, drar upp mammas begonia ur krukan och kastar den samma genom fönstret ut på gatan, Han planterar persikokärnan i jorden, vänder sig om till lillebror och säger ”nu kommer du att få ett helt träd av persikor”. Detta är ju helt rätt men det är bara det att varje gång Karlsson kommer in till lillebror springer han fram till krukan, pillar upp kärnan och kollar efter hur mycket den vuxit.
Att kollegiet på den lokala skolan måste ta tid att i en pågående process arbeta med värdegrundens utseende är helt nödvändigt. Tid att verkligen samtala om vad de är överens om att vara överens om för något. Detta är nödvändigt inte minst när det gäller auktoritetsfrågan. Vem bestämmer och varför? För att kunna göra detta krävs det en samsyn om vad man bestämt och en ständigt pågående process om detta eftersom elever och lärare ständigt byts.
Samsynsplattform Alla tycker inte lika. Det är inte ens önskvärt. Vill vi att alla ska tycka lika är det likriktning och det är helt förkastligt i ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle. Det handlar snarare om att hitta minsta gemensamma nämnare. Detta står vi för och är beredda att ta strid för. Det kan gälla allt från kepsar inomhus, bordsskick, rökning, könsord, hur skall eleverna behandla varandra till hur skall lärarna vara som vuxna i skolan.
Att införa ett etikämne i skolan är inte den viktigaste åtgärden. Att bara införa etikämnet på schemat skulle mest visa på bristande sjukdomsinsikt och fungera som plåster på sår som måste sys. Lärarna måste först få detta som ämne och kontinuerlig fortbildning för att klara av att integrera den gemensamma andan i hela skolarbetet. I klassrum som i personalrum. Föräldrarna måste också inbjudas i detta processarbete så att eleverna känner tydligt vilket golv skolarbetet står på. Inte minst är det viktigt för lärare att få hjälp med att synliggöra gränserna för vad en lärare skall och kan göra för eleven och föräldrarna.
IT och Värdegrunden Ungdomskulturens värderingar har genom globalisering och IT-paradigmskiftet ändrat sig i rasande fart (internet, mobiltelefon, SMS). IT sätter turbo på våra värderingar. Censur är meningslös och skolans uppgift att lära ut källkritiskt tänkande seglar upp som ett nytt kärnämne.
Eleverna skall kunna *orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.” (Lpo 94) * författarens understrykningar
IT tar längre tid i skolan, inte kortare tid. Hela IT-fixeringen i skolan kräver mer av lärarna, inte mindre. En klass på trettio elever kräver minst två heltidslärare för att undervisningen skall bli värd namnet. När regeringen skriver i regeringsförklaringen att Sverige skall vara världsledande inom IT, måste skolan få resurser för att klara detta! Att skolan får minskade resurser visar att politikerna inte förstår vad de gör! Låt oss ta ett exempel på hur det kan se ut en skoldag.
Mellanstadielärare i språk vid mindre skola på Småländska höglandet: ”Jag tar mina elever till skolans datasal.
Vi har 50 minuter i veckan för halvklass till vårt förfogande. Ja, datasalen är ju inte större än så. Ofta får eleverna tränga ihop sig lite, sitta två och två för att halva klassen skall få rum att sitta vid var sin terminal. Jag har löst det så att halva klassen får datalektion och den andra halvan får göra annat. Jag kan ju inte ha hela klassen där inne. Ofta tänker jag: vad bra det vore med en IT-pedagog som kunde ta halva klassen i datasalen så att jag kunde vara med den andra halvan. Nu får de alltför ofta vara själva.
När mina elever söker på nätet efter information, det kan vara en specifik uppgift till exempel att ta reda på fakta om kompositören Johann Strauss, får de upp väldigt många olika artiklar om denne. Förutsatt att tekniken fungerar förstås. Problemet är i och för sig inte att det finns gott om information om kompositören, utan att jag inte har tid att hjälpa eleven att värdera och sortera materialet. Detta är mycket frustrerande för mig eftersom jag upplever att jag inte räcker till, fast det var jag som gav dem uppgiften.
Många gånger när vi har kontakt med andra skolor i IT-sammanhang, det kan vara gemensamma projekt som vi utbyter erfarenheter kring, avstannar arbetet alltför ofta då den andre läraren antingen är sjuk eller har hoppat av från projektet. Eftersom vi lärare nästan alltid är ensamma med många elever i vårt arbete nu för tiden, finns ingen som kan ta projektet vidare utan vi måste ofta börja om. Detta kostar oss mycket värdefull tid och eleverna upplever lektionerna som meningslösa, eftersom jag, som är deras samarbetspartner har lämnat dem i arbetet.
Jag vill så gärna att mina elever skall få bra undervisning, men hur jag än gör räcker jag inte till. Det pratas så mycket om det där bredband, men vi kan inte ens få det här på landsbygden. Det är nog bara något för storstäderna. ITIS verkar väl bra, men hur jag skall kunna klara av all denna nya teknik utan resursförstärkning i form exempelvis vikarier undrar jag?”
Högstadielärare i språk vid skola i större svensk stad:
”Skall man ha ett delmoment om muntlig framställning i engelska och eleverna väljer Eric Lindros, så känner de sig hänvisade till att leta på nätet. De rusar till datasalen och stämningen är på topp – det är ju ingen ”riktig” lektion längre. När man väl kommit ut på nätet och inledningsvis bus-chattat lite, så klickas det fram ett antal sidor på ej tillrättalagd engelska med lite passningsstatistik och sånt. Överlyckliga över att genast hitta så mycket börjar eleverna skriva ut sidorna samt lite suddiga bilder. (Om skrivaren vill, förstås.) Delar av sidorna och bilderna monteras sedan på en plansch. Kanske klipper man hörnen lite rundat för att det skall bli snyggt. En betydande del av lektionen ägnas sen åt att skriva ”Eric Lindros” högst upp med tuschpenna (vilken man också kan rita på de andra med.)
Glada över ha sluppit undan så lindrigt visar nu eleverna sitt alster för läraren, som rynkar pannan och påminner om att det man skulle göra var att ta ut viktiga saker om stjärnan man valt och skriva med egna ord. Man skulle kunnat ta kontakt med fanclub, försöka prata med någon på tidningen som kan mycket om ämnet, man skulle kunna berätta om varför man valt ämnet, man skulle göra ett utkast till framförandet osv. Protesterna från läraren väcker nu mycket ilska hos eleven.
Han kan inte se varför hans produkt inte gillas av läraren. Såvitt eleven kan se är det mer engelska på papperet än man kan önska. Han tänker minsann inte göra om. (Förresten har han sett att den andra gruppen redan fått rast.)
Enligt eleven har han ju tagit informationen från Internet och då måste det ju vara bra. Förklaringen måste vara att läraren är gammal/knäpp/inte-hajar-nåt-om-datorer. Kulturen kring nätet som den ser ut i skolan, har mycket större genomslagskraft än lärarens babbel om hur man skulle få fram informationen. Eftersom man inte kan överblicka ett material om ett ämne på nätet, så kan man inte förbereda eleverna på fällor eller ge dem en fingervisning om hur de skall bearbeta det de kan få fram. Hurtiga arbetsblad där alla ska leta efter samma saker inom t.ex. området ”Vår kommun” blir snabbt inaktuellt. Förresten kopierar många bara dem som lyckats få fram nåt. Personligen är jag för en ”learning by doing”-metodik, men det blir bara ”doing” om man inte ges tillfälle att reflektera över vad man får fram och vad man skall ha informationen till. Inte har man som lärare tid att ge varje elev i en 30-grupp feedback på det arbete de gör.
Vår möjlighet till att kunna ge eleverna kritiskt tänkande och förmåga till reflektion har nästan helt försvunnit. Detta samtidigt som vi kommit i kontakt med ett medium som ställer oerhörda krav på att man behärskar just detta. Lösningen skulle kunna vara en inställning präglad av lite distans hos dem som bestämmer om anslag till massinköp av datorer, istället för till läromedel skrivna av kompetenta författare. En uppvärdering av lärarens kunskap om text och medier i allmänhet vore också på sin plats. Fler lärare per klass är ett krav om man ska hinna med. Men det lär nog dröja. Det var så när TV kom att den skull ersätta mycket av undervisningen och alla klassrum fick antennurtag. Det visade sig att TV var bra till vissa saker, men inte till allt. Internet är också bra till vissa saker, men inte allt. Just nu pågår ett intensivt arbete med att ge alla klassrum urtag för dator. Internet skall ersätta undervisning. Det kommer det inte att göra. Det kommer att ge undervisningen ytterligare en dimension.”
Många blandar ihop medel och mål. Internet överbrygger tid och rum. Verktyget har gett oss möjlighet att fatta beslut, som i nästa ögonblick utförs på en helt annan plats. Men vi har inte längre tid att se vilka konsekvenser dessa beslut har innan de är genomförda. Denna makt i till synes triviala beslut ställer nya krav på de etiska spelreglerna. Förr satte buspojkar upp pinup-bilder på skolans anslagstavla. Idag skriver man rasistiska slagord i chattgrupper gömda bakom den anonymitet Internet ger. Patentlösningen hos många handlingskraftiga skolledningar är att stänga av rubbet. Men när ska man sätta på Internet igen?
Det finns för liten diskussion om problemets kärna. Man blandar ihop att styra och att övervaka. Det finns ingen diskussion om exempelvis anonymiteten verkligen är ett problem eller om det kan vara en tillgång. Receptet för etiska konflikter i skolan är regler. Regler än nödvändiga, men lagar, förordningar och bestämmelser skapar aldrig en god moral – de uttrycker bara god etik. Domstolar är inga moraliserande institutioner. De bedömer bara människors sätt att tillämpa sin moral utifrån lag och rätt. Frågorna om rätt och fel måste bearbetas av oss själva som individer. Moral består inte i första hand av teorier som man kan lära ut eller ta emot. Moralen måste komma inifrån, vara förankrad och levande. Etisk reflektion går inte att plugga in. Den måste komma ur individens och gruppens egna frågor och svar för att ha någon verkningskraft.
Moralen dikteras i huvudsak av två mekanismer. Å ena sidan är den resultatet av en inlärd etik, dvs kunskaper, de regler, lagar och sedvänjor som samhället beslutat ska gälla. Dessa överförs mellan generationer, till exempel från föräldrar till barn. Å andra sidan är etiken också ett resultat av personlig erfarenhet (konsekvensetiken) – ”vi förbjuder det och det för att det är skadligt för vårt samhälle”. Den personliga erfarenheten utvecklas ständigt. Detta är den förnyelsebara etiken som vi når nya överenskommelser kring och reformerar, i takt med att världen förändras. Moralen, etikens tillämpning, måste stå i överensstämmelse med den värdegrund man lärt sig. Om elever inte vill ställa upp på något påbud tillämpas den privata moralen, dvs samvetet. Samvetet är det som Freud kallar ”överjaget” och den religiösa vishetslitteraturen kallar ”Guds röst”. Den visar hur jag klarar av att leva efter etiken. Det viktiga är samvetet som centrum för den etiska kompassen.
I samvetet finns känslan för hur jag genom min moral navigerar i de etiska farvatten som jag befinner mig på. Internet har inget samvete. Det är bara en teknisk kommunikationslösning och teknik är bara ett verktyg. Som verktyg saknar tekniken moral. Internet är varken omoraliskt eller moraliskt.
Tekniken i sig påverkar oss inte och kan inte ens användas utan att vi själva fyller det med innehåll. Det medför att det bara är vi själva som är ansvariga för innehållet. Då Internet verkar både i det globala och det lokala är det enda sättet att få bort smutsen att hålla rent kring sin egen dörr. Det är enbart användningen som bestämmer de etiska värdena och som alla avancerade verktyg kräver Internet utbildning och goda pedagoger.
Internet orsakar tre grundläggande förändringar i skolan
Pedagogiken Dagens utbildningspolitiska debatt i media gör pedagogiken till politik, istället för den sakkunskap forskningsämnet är. Det talas ofta om enkelspåriga normer och handlingsplaner, när det är mer utbildningskompetens man behöver. Det intressanta är hur man ska nyttja Internet i skolarbetet för att öka lustfaktorn i pedagogiken. Pedagogens roll i dagens skola är att ta med eleverna på en resa. Det grekiska ordet ”pedagogos”, som ligger till grund för vårt begrepp pedagog betyder ”den som följer med”. Att lära genom IT kan liknas vid att resa. Att sätta sig bakom tangentbordet för att lära om rymden med bild och ljud ger en reseförnimmelse, som, rätt använd, kommer att höja lustfaktorn och därmed öka elevernas vilja att lära in fler saker.
De elever som inte i första hand är ”lämpade” för teoretiska studier utan är mer praktiska till sin läggning, kan få ut mer av skolan då IT även handlar om rent praktiskt handlag. Det gynnar den relativt stora grupp som tidigare kunde få plats vid ung ålder inom praktiskt arbete, men som i dag inte längre efterfrågas av samhället. Med IT kan dessa få en ny plattform. Det intressanta är vad som kan ge ett mervärde i undervisningen och inte vad som är möjligt att göra med IT. Bra undervisning är roligare än dålig.
Arbetstiden Internet effektiviserar inte undervisningen. Tekniken kräver mer tid, inte mindre. Det innebär att lärarna måste ha andra tidsförutsättningar än nu. Det avtal som nu reglerar lärarens arbetssituation är inte anpassad till de syften satsningen på IT i skolan utgör. Internet ställer ytterligare krav på lärarna, som de flesta inte utbildats för, samtidigt som resurserna för skolan skurits ner under de senaste tio åren så att läraren i praktiken även får agera förälder, kurator och skolsköterska för att ge eleverna trygghet i skolan.
För att få mer tid till fortbildning, ökad kompetens och att återföra lärarens roll till att vara ren pedagog, krävs det avlastning för de övriga behov som eleverna alltid kommer att ha. Ett nytt avtal där läraren får helt andra möjligheter att verka som ren pedagog är nödvändigt. Internet kräver mer tid av läraren per elev. I regeringsförklaringen hösten 1999 står att Sverige skall vara världsledande inom IT. Detta kan inte bara gälla industrins konkurrenskraft, utan även skolan. Därför krävs en lärarutbildning som omfattar hantering av Internet och ett avtal som anpassar lärarnas arbetssituation till den nya tekniken.
Läroplanen och kursplanen Läroplanerna ger i dag läraren relativt stor frihet att utforma sitt arbetssätt. Individanpassad undervisning, undervisning på annat sätt än traditionell katederundervisning osv. Kursplanen däremot hänvisar till de nationella proven. Vid detta tillfälle skall alla elever kunna svara på vissa givna frågor. Kursplan och läroplan står idag i hög grad mot varandra. Kursplanernas utformning är som om den relativt fria läroplanen måste kontrolleras. De som skrev läroplanen litar uppenbarligen inte på pedagogen, som ska realisera den. Att ha en individanpassad undervisning med alla de möjligheter som IT och Internet kan erbjuda kräver en grundläggande revidering av de kursplanerna som nu hindrar lärarens arbete. Det går inte att först kräva individanpassad utbildning, för att sedan avkräva kollektiva minimikrav för att godkänna arbetet. Vi måste släppa det gamla och behålla det goda, för att vinna det nya.
Några sammanfattande punkter · Tre terminssystem – strukturomvandling · Flexibilitet och inflytande · Tid och samsynsplattform på lokal nivå · Nya uppdrag – mångkulturalitet och pluralism · Bättre anpassad fortbildning · Nya krav på lärarhögskolorna · IT tar mer tid i skolan · Annan situation för föräldrar, arbetsmarknaden
Från tekniken till etiken Samtalsfrågor kring skolans värdegrund.
Hur ser ungdomskulturen och dess värderingar ut? Teknik, etik och relationer, vad har det i skolan att göra? Ingår detta i mitt uppdrag som lärare? Om värderingar skall ha plats på schemat, hur och vilkas värderingar? Vad innebär det för mig som lärare att tydliggöra skolans värdegrund? Vilken är den? Vad står jag för? Vad angår det eleverna? Hur är man när man är som folk? Hur arbetar vi med detta? Hur länge har vi råd med allmän skolplikt?
Vad hjälper det om man har högt till tak om man inte har något golv att stå på?
80-90 talistgenerationerna vår framtid? Nu får vi ställa hoppet till att åttiotalisternas starka tro på relationer ska göra vårt samhälle mer varmt och omtänksamt. Undersökningar gjorda av Ungdomsbarometern visar att denna generation prioriterar relationer och vänner.
Det är egentligen inte helt oväntat. De här ungdomarna har uppfostrats av 200-procentsarbetande trötta föräldrar, med mobilen vid örat, blicken på börskursen och karriären, och matkassan spenderad på McDonalds. Det finns ett sug hos barnen efter äkta relationer.
Man skulle kunna hoppas att denna längtan efter relationer och närhet skulle få ungdomarna att lockas till yrken inom skola och vård. Men här gapar fler tomma utbildningsplatser än någonsin förr.
Undersökningarna visar också att åttiotalistgenerationen består av självständiga individer. Dessa ungdomarna är livrädda för att fastna i ett dåligt jobb! Är de inte nöjda byter de jobb. Eller helt enkelt slutar – är ”arbetslediga” på nysvenska. Företagsledningar och organisationer har inte längre automatiskt auktoritet, de måste förtjäna sin respekt hos medarbetarna.
Uppsägningar är ett effektivt sätt att skära kostnader, men om man vill rekrytera ny personal när behovet uppstår igen är det förödande för imagen att kraftigt ha bantat organisationen. Exempelvis sjönk antalet anställda i kommuner och landsting med 145 000 mellan 1990 och 1998. Kommunerna behöver enligt Kommunförbundet, fram till år 2010 rekrytera 625 000 nya medarbetare. Men vem vill arbeta i en miljö som har rykte om att ha ständiga nedskärningar?
Detta är inte bara en utmaning för kommuner och landsting. Företag som inte tar de långsiktiga personalfrågorna på allvar, kommer i längden att få stora image- och därmed rekryteringsproblem. Vad kommer att hända i skolan om allmän skolplikt avskaffas? Vem vill tillbringa sin tid på en arbetsplats som drabbas av ständiga nedskärningar? Där miljön för både vuxna och barn ständigt försämras? Barnen är inte vår framtid, de är vår nutid. Därför måste vi satsa resurser och tid nu, inte sedan. En skola utan resurser är en förvaringsplats, inte den lustfullda miljö som skall locka till lärande och utveckling av de inneboende talanger och gåvor som varje individ har med sig.
Detta gäller elever såväl som lärare. Dagens oförmåga att se skolan i en aktuell kontext kan visa sig vara förödande för morgondagen. Det finns också en oförmåga att anpassa sig till de nya förutsättningar som vårt samhälle nu omfattar. Det är inte längre bondekulturens skola som gäller. Här har vi en global generation som istället för att tågluffa flygluffar. De har med sig andra värderingar och lever sina liv på annat sätt än unga tidigare. Kärnfamiljen prioriteras inte längre i den allmänna debatten och föräldrarna lever i ett samhällssystem där de av ekonomiska orsaker inte kan tillbringa den tid med barnen som skulle behövas för alla parter. Arbetsmarknaden har förändrats och det kommer att råda stor arbetskraftsbrist framöver. Utvecklingen pekar på mer jobb för mamma och pappa och mindre tid för barnen. Tyvärr finns den tiden inte ens i dag vilket gör att de vuxna inte kan vårda sina relationer med varandra och arbeta på familjens situation, ekonomin blir bra, men relationerna går sönder. Frågan som vi måste ställa oss är var våra barn då ska få sina värderingar om kärnfamiljen inte orkar, skolan inte kan och kyrkan inte vill? De unga skaffar sig sina egna värderingar och det behöver inte vara sämre.
Kanske kan en hel del misstag rättas till av de som kommer att ta hand om det som vi i morgon lämnar över. I takt med att relationsplattformarna ändras i vårt samhälle kommer skolans roll som värdeskapare att bli allt viktigare. Framtidens skola kommer antagligen arbeta mer med den andra pelaren än den första. Inte minst beroende på att barnen genom tekniken kommer att ha tillägnat sig många baskunskaper redan innan de börjar skolan tack vare IT.
Däremot kommer de att behöva mer kunskap vad gäller värderingar, relationer och existentiella frågor kring liv och död. För att möta detta i morgon måste vi arbeta med det i dag! Vi måste minnas att vi är processvarelser och som sådana behöver vi tid för att växa. Dessutom växer och mognar vi olika snabbt. Alla äpplen mognar inte samtidigt på trädet men de är alla äpplen! En samsynsplattform behöver är vår skyldighet som vuxna och pedagoger att skapa där barnen kan få så goda betingelser som möjligt för att växa. Det är aldrig barnens ansvar om det går på tok. Vi vuxna är alltid ansvariga för att ge dem de resurser som var och en behöver.
En klockas idé är att den skall gå framåt och inte bakåt. Detta torde även gälla den svenska skolan!
Kan vara gott med lite asiatisk kryddad mat i vinterkylan, allt gott
Lägg kycklinglårfiléer på smörpapper strö rikligt med fyra kryddor eller sju kryddor över. Rassla om det hela tills kycklingen är helt täckt. Banka sedan ut lårfiléerna till lagom tjocklek. Kryddblandningen är kinesisk och finns färdig att köpa eller så kan du googla upp receptet på den.
Ta en lämplig panna och lös upp en kycklingbuljong tärning riv ner en bit pumpa (den kärnfria delen) eller squash strimla i en bit purjolök.
Lägg färska champinjoner. en näver jordnötter, en gullök, röd chili, vitlök och morötter. Skvätt i soja, fisksås och sesamolja. Mixa väl.
Lägg ner kryddblandningen i buljongen och låt koka upp. Tillsätt kokosmjölk.
Fräs i ordning garnityr. Pak choy, strimlad chili, nötter och champinjoner.
Du lägger kycklingen efter en halvtimmes vila efter utbultandet i en relativt torr men het grill panna.
Vänd när den fått färg. Fettet i köttet kommer att karamelisera ytan
Slå över lite sesamolja över köttet, ringla honung över och pressa saften av en lime i pannan.
Under tiden har du lagt i nudlar av valfri sort i buljongen och kokat dem färdiga.
Hon skrek med full hals ”är du inte klok, du slog mig din j^^^^la idiot” och en hel del annat. Jag reagerade med blixtens hastighet och högg tag i grabben, öppnade ett angränsande grupprum som var tomt, skickade in honom där och sa åt honom att sätta sig ner jag bad flickan att lugna sig samt gav mina elever i klassrummet intill en självständig uppgift att jobba med. (Här märks ju en svaghet i grundskolan när konflikter måste hanteras. Läraren är alldeles för ensam och eleverna som inte är inblandade drabbas av lärarlösa lektioner. Det behövs fler vuxna i dessa situationer!) Jag förde flickan vid armen in i grupprummet där gossen väntade……
fysiska natur. Hur den svagaste kvinnan är oerhört mycket svagare än den starkaste mannen men även hur mycket starkare den starkaste kvinnan är jämfört med den svagaste mannen. Det är särskilt tydligt inte minst i OS- tider att det förhåller sig på detta vis. Jag, som är en typisk genomsnittsman, har aldrig haft en chans mot de vältränade kvinnor som jag mött genom mitt liv i olika idrottsgrenar. Jag menar att det är ett obestridligt faktum att mängder med kvinnor är starkare än mängder med män. I själavården har jag också sett detta. Män som blir misshandlade av sina fruar, sambos eller partner. Även i homosexuella sammanhang förekommer det givetvis våld. Det är ingen större skillnad i de samkönade förhållandena; våldet finns bland män såväl bland kvinnor!
påminner om bibelböcker och gör anspråk på en sådan auktoritet men som inte erkänts som sådana fullt ut men ansedda som god och uppbygglig läsning)
kitt som kyrkans tro har utgjort för att hålla samman detta lilla konungarike är på väg att torka bort och rutorna faller ur en efter en. I takt med att kyrkklockorna tystnar och gudstjänsterna upphör. Kyrkor rivs, säljs eller byggs om till barer och hotell försvinner det sista som höll Sverige samman. Socialdemokratin är marginaliserad, monarkin på väg utför, demokratin kämpar och i takt med fantasilöst och visionslöst kameralt regerande av vårt land, där människor i hundratal förlorar sina jobb var vecka, kommer sverigedemokraterna att fördubbla sina röster vid nästa val. Ateister och ”Humanisterna” under Sturmaks ledning har aldrig byggt Sverige och de kommer inte heller att göra något av vikt och värde för detta land heller framöver heller. Av månsken växer nämligen ingenting. Det är endast solen och äkta tro som kan skapa en levande framtid! Det samhälle som nu gör examen har förvandlat barn, gamla och sjuka till kostnadsställen i de kommunala budgetarna där ekonomerna styr istället för de som är nära barnprofessionella eller näraäldreprofessionella. Kallet har kallnat i takt med att tron jagats på flykten och ersatts med lusten till pengar. Denna klimatskiftning har gått fortare och är långt mer dramatisk med större konsekvenser för människan än den andra klimatkatastrof som vi ändå har lite koll på genom media. Den mellanmänskliga temperaturen har sjunkit som en sten och solidariteten med allas bästa för ögonen har frusit till is. Berättelsen om Narnia är en saga att stava sig igenom tänker jag i mitt stilla sinne… 
I denna tid finns nu Svenska Kyrkans framtid och den kommer fort. Människor är trötta på politikers globala experimenterande, riskkapitalisters profiterande på barn, sjuka och gamla. De är trötta på kommunernas ständiga nedskärningar och misslyckande med de grundläggande uppgifterna. Människan söker nu något annat som kan ge liv, sammanhang, mening och en framtid. Det lokala samhällets återkomst är för dörren. Där finns församlingen troget kvar…… Där finns Evangelium som vi, Guds bristfälliga kyrka, alltjämt förvaltar. Ett evangelium som talar om att människan är skapad övermåttan underbar och till Guds avbild. Där Gud älskar dig för den du är inte för den du inte är. Där du får vara människa först och sedan kristen som en hjälp att nå fördjupning mot din fantastiska nedlagda inre potential. Vi kan återta kallet genom tron att tjäna varandra och återupprätta människovärdet som den ateistiska staten devalverat i takt med allt annat. Min definition av ondska är just den att man tar något från människor och ersätter detta med ingenting. Använd de glasögonen och se själv!
slut. Deras tid är ute när vanligt folk inser att de blivit lurade på sina besparingar och framtida pensioner. Guldet blev åter till sand utom för de fåtal som roffade åt sig det som fanns. Denna gång måste vi göra det som inte gjordes förra gången och stå upp för ett framtidsalternativ. Vi får hjälp med detta då halva basen av ”pyramiden”rasar och pengarna försvinner. Inte ens hälften kommer att vara kvar. Kristen tro är på väg från en kvantitativ tro till en kvalitativ. Detta kommer att förskjuta makt och ge människor tro och hopp åter då vi måste vända oss till Gud och inte till pengarna för att nå det riktiga och sanna livet. Det är det ledarskapet människor förväntar sig och söker! Evangelium är gratis att sprida och att ge varandra kärlek och känna medmänsklighet är gratis precis som Guds NÅD. Allt som sker nu är födslovåndor men som vi vet kommer glädjen att bli desto större när ”ett barn är oss givet på denna dag efter Guds välbehag!” Låt oss minnas att även om vi kan känna oss lite vilsna så är vi aldrig övergivna.
