Dopets återkomst, människan som kostnadsställe och fredliga dofter från köket,

Jag har varit präst i snart 20 år. Inte särskilt lång tid men ett visst perspektiv ger det i alla fall. När jag började som präst var det rätt tydligt att när dopsamtal och själva dopet skulle genomföras fanns där en farmor eller mormor i bakgrunden som drev på saker och ting. Inte alltid men väldigt ofta var det så. Dop var lika med tradition!

I dag ser det annorlunda ut och i vår församling är det särskilt tydligt något nytt är på väg att växa fram. Vi döper över 100% av barnen i vår församling. Det är inte så konstigt som det låter utan är lite av den himmelska matematiken där mycket mer än vi tror är möjligt. Vi har ju massor med sommarbarn som vi också döper i våra kyrkor. Barn och föräldrar som bor här på sommaren och väljer våra vackra kyrkor eller skärgård för att samla till dopfest. Dopet har blivit den lilla familjens indirekta sätt att protestera mot den globala förförelsen! Det vill säga i klar text, den lilla människan syns vara trött på allt prat om det globala, den stora världen. I slutändan är det det lokala, den lilla världen och den lilla människan som får betala och notan är inte sällan jobben och relationerna. Det kommer aldrig något flöde från det globala utan det går ensidigt från det lokala! Den lilla människan blir fattigare och mer utelämnad och de rika roffar åt sig det som finns. Mot detta återupptäcks dopet som en motkraft. Att samla släkt, vänner och nätverk för att stärka relationer och återta det lokala, den lilla världen.

Det som är ett nytt starkt inslag som styrker det ovanstående är att vi döper allt fler mammor, pappor, systrar och bröder till både dopföräldrarna och dopbarnen. Dels för att föräldrarna av egen fri vilja bestämmer sig för att låta döpa sig och sina barn dels för att om man skall vara gudmor och gudfar måste man själv vara döpt dels så sägs klart att föräldrarna struntat i att ge detta sammanhang vidare som arv och kunskap. Alltså låter allt fler vuxna döpa sig och går in i högtiden med stor entusiasm och glädje. Man kan säga att kristenheten idag är på väg bort från ett kvantitativt förhållningssätt till ett kvalitativt sätt att vara delaktig i församlingsgemenskapen i dag. Detta förhållningssätt utmanar helt andra krafter som i vårt land helt obekymrat under lång tid helt utan motstånd kunnat göra precis vad som helst utan att någon sagt eller gjort något emot.

När stat och kyrka gick skilda åt år 2000 så blev dopet medlemsgrundande och allt fler ser i spåren av samhällsutvecklingen den lokala församlingen som den plattform där verklig lokalt sammanhang finns och där gemenskap kan växa och utvecklas. Människor i det lokala samhället ser att institution efter institution, arbetsplats efter arbetsplats, kommunal service och ansvar, sjukvård, polis, brandkår ja listan är lång och är längre, försvinner tas bort och ersätts med ingenting! Detta mina vänner är min definition av sann ondska när man tar från människan och ersätter detta med ingenting utan låter folk få tro att det är någonting. Varför inte något diffust globalt, något som till exempel tagit hand om våra pensioner och framtida trygghet? Varför inte den allsmäktiga marknaden?

Kyrkan har och kommer alltid att ha en annan grundläggande syn på människan än det sekulära samhället som i modern tid förvandlat barn och gamla till kostnadsställen i sina kommunala och statliga budgetar. Det gör något dramatiskt och allvarlig i vår syn på människan när pengar är alltings mått.

Mot detta står grundläggande kristen tro att varje människa är skapad unik, med särskilda gåvor, möjligheter och till Guds egen avbild. Människan kan aldrig någonsin reduceras till ett kostnadsställe! Häri ligger mycket av kyrkan, den lokala församlingens framtid. Den fråga jag har mött i mitt dagliga arbete idag lyder ungefär: skulle inte församlingen kunna ta ett ledarskap nu när alla andra lämnat oss vind för våg och det blir bara sämre och sämre? Människor litar inte längre på kommunen eller på riskkapitalister som alltid skall tjäna pengar på deras barn och gamla. Människor vill se ett annat sätt att ta ansvar i full öppenhet. Här finns Svenska Kyrkan som en gång byggde vård, skola och omsorg i Sverige. Vi har gjort det förut och vi kan göra det igen men på ett trovärdigt sätt i dialog med våra församlingsbor. 

Kyrkan är inte och behöver inte vara vinstdrivande på samma sätt som riskkapitalet och som det sur ut nu kommunerna. Vi har råd med och kommer alltid att ha råd med en människosyn som är värd namnet så länge människor vill ge sig själva den möjligheten! Därför skapar vi nu i vår församling en förskola ”Almerska förskolan” som skall genomsyras av en barnsyn med massor av möjligheter för våra dopbarn och föräldrar att fortsätta växa och komma till sin riktigt sanna potential. Med resurser som den kommunala verksamheten inte ens kan drömma om. Det är från en tid innan den perverterade kristendomen i den sekulära staten förvandlade barnen, de äldre människorna till kostnadsställen…… Det är ett eko från vad våra förfäder och förmödrar sparade till och har förvaltats i kyrkans hägn.

Julen är ju en högtid som sätter freden i centrum. För att nå fred måste man ibland kämpa för rätten till den. Det pågår ett fullskaligt krig runt om i världen. Där de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare där ofrivillig ensamhet och utanförskap i fattigdom är den nya pesten och koleran. Vi måste återerövra gamla vapen för att rusta till strid mot detta. Solidaritet, älska din nästa, ta vara på din broder och syster, dela med dig åt andra, det gemensammas bästa, tid med våra barn och ungdomar, ta hand om relationer, bekämpa splittring med förlåtelse, tro, hopp och kärlek. Det har fungerat förut och kommer att fungera igen! Men det måste börja med dig och mig. Därifrån startar den enda sanna freden. I våra egna hjärtan! Vi måste återerövra berättelsen om vad det är att vara sanna människor. Låt oss aldrig tappa hoppet om en god och ljus framtid, lyssna inåt där ligger ett större sammanhang än man anar. Lyssnar man ordentligt kan man höra sjunga sitt budskap om fred, försoning och gott behag som skaparen önskar för alla sina barn världen över!

God Jul och ett välsignat (även om det är förbjudet att säga) nytt år önskar jag er alla!